Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte II - Öfversikt öfver den nyaste Litteraturen - [7] Wingård, af, Johan. Minnen af händelser och förhållanden under en lång lifstid. Häft. I—VII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1135
egen del med: välbehag: tänka. på den: Kongl. Krigsvetenskaps-
akademien: Man: har: anlitat -håde vers: och prosa! för att -lof-
orda dessa minnen, hvilka redan vuxit till:en tjock volym,
inneslutande sju häften. Sedan: ree. nyligen genomläst de
trenne’ sista och vederbörligen repeterat de fyra första, går
hän att af detta: egendomliga arbete: lemna em öfversigt och
att om detsamma fälla; sitt omdöme. T
Herr W. står såsom skriftställare på alldeles egen botten
Ingen torde vara honom lik i den vägen. Då han går att i
en helgjuten bild återgifva verlden sin månggestaltade lefnad;
samlar bar dess älla drag på fri hand. Han: börjar minnes-
teckningen allt ifrån den: stund; ’då han: en gång såsom lek=
kamråt med f. d. konung Gustaf. Adolf: under "en sommar: på
Drottningholm blef ”disgraeierad”, till följe af ett de båda
ungherrarne emellan: förefallet nådigt och underdånigt ”hands
gemäng”, och fortsätter teckningen å ena sidan väl endast till
den dag, då den under d. v. kronprinsen Carl: Jobans öfver-
befäl till. Tyskland öfverförda atvalda svenska arméen mön-
strades: utanför Greifswald år 1813, men också å den andra
sidan ända till den stand, då vår författare sittande i sin natt-
rock håller revy: med sina minnen och ”doktrinerar” sin: sam-=
tid. Förf. vill icke skrifva någon krigshistoria, icke heller
någon allmän historia, utan endast på ett sanningsenligt och
fridälskande sätt framlägga sina egna öden och teckna de
tider och personer, hvilka haft gemenskap med och inflytande
på gången af hans eget Lif. : Man kan kalla hanssätt att berätta
= episkt-räsonnerande; det är lefvande och troget, all-
tid naivt, ömsom. lekande, ömsom bestraffande. - Sådant hans lif
varit, sådant är hans språk: frimodigt ock öppenhjertigt och
dertill: påminnatde än om den ”yra och förflugna pojken”, än
om deh ”allvarsamme och reflekterande mannen.” Grundbe-
ståndsdelen i årbetét är naturligtvis det historiska stoffet; men
oftast belyst och kommenteradt på ett naivt och egendomligt
vis. Planen: är väl. ock den: kronologiska följden af hans
lfs btvecklingar (1; 70), såsom vi skola:få se, men synd vore
att säga, det förf. ensidigt hållit fast vid denna plan. Efter
ett gilvet uppslag till någon interessant företeelse, kan han
berätta: lugat och följdriktigt, men han kan också bryta af
deh -episka gången, göra utflygter till för ämnet vidt aflägsna
tider: och länder, samt den värtande: läsaren till trots i all-
sköns ro: anställa betraktelser öfver religiösa , moraliska, stats–
ekonomiska, politiska, militära och till familjelifvet börande
frågor. Men hur ban än, för att låna några af förf:s egna
ord, tycks ”blanda bort korten”; hur han än ”flänger” med
sina läsare, bur hon än ”kör dem andtrutna fram och tillbaka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
