Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte III - F—ll, A. Om Tilltals-Pronominer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
157
enkelt pronomen låter sig använda, med titeln på sin höjd
bifogad som vokativ, I det fria Sverige däremot ropas blott
Herre, Herre, Herr A., Herr X., med dess korrelativ ”öd-
mjuka tjenare”: titeln skall höras vid det hvardagligaste till-
tal, titeln skall oaflåtligen framhållas i skrift. Därföre röjer
sig ock ett allmänt sökande efter den utvaldaste, den högsta
möjligen åtkomliga tlitulatur: ofta begagnas en uppstegrad
embetsbenämning ; svårligen tåles ett tillägg sådant som Under-,
Vice- (ty det blir långsläpigt!); aldrig får utelemnas en be-
stämning sådan som Öfver-, Kunglig- (ty. då är det icke lång-
släpigt!). Vidare hafva genom titlarnes mobilitet uppkommit
dessa. många långa qvinnliga hedersbenämningar på -ska och
-tnna. Hura hafva också icke de fordom anseddaste och
sparsammast brukade namn-utmärkelser omsider blifvit miss-
brukade, utnötta, värdelösa, så att snart inga tungans grann-
låter vilja mera räcka till! Exempel äro motbjudande. - Blott
en källa till det onda sökes. Det har gått så långt, att
flärdfria män funnit sig föranlåtne att ofeutligen kungöra,
det de för sin del ej vilja höra någon öfverdrifven titulering,
eller att de mot sig tillåta bruket af ett titel-ersättande pro-
nomen. Gammal är äfven den längtan, och allmän den ön-
skan, att en sådan förenkling måtte kunna tillvägabringas:
endast om sättet äro meningarne delade. På somliga ställen
hafva bildat sig Ni-sällskaper, på andra De-förbund blifvit
stiftade, allt i samma goda afsigt, utan att ändock hvarken
af dessa eller dem försports någon synnerlig verkan. Det
synes. som om den. eljest så mycket anlitade associations-meto-
den i fråga om denna angelägenhet ej vore rätt lämplig. Det
är ej Språkets sätt att forlgå genom yltre konvention: väl be-
höfves understundom en edan för omdömet , men ej tillhör
det ordets väsende att genom några påbud” införas eller upp-
häfvas. Anden lider intet tvång: en vill yttra sig fritt. Må
vi därföre lyssna till dess röst i språket, i det oförfalskade
folkspråket. Vi må återgå till Ångermanland och höra, huru
folket där brukar sitt Ji nästan lika vidsträckt som Ye och
You förekomma i England; eller begifva oss till Vedbo Hä-
"rader i Småland, och förnimma huru allmogen där nyttjar « det
gamla J till både höga och Jåga,. samma J hvarmed- ännu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
