Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte III - F—ll, A. Om Tilltals-Pronominer
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
1539
bing), Causa eluvionis (öfversvämning såsom orsak), När man
nu vid tilltal "anser det vara bättre och höfligare att säga t.
ex. Deras Excellenser ; Deras Kungl. Högheter, än Hdra
Excell., Edra RR. H.H.; så brukar man De såsom tilltals-
pron. Sammalunda ock då, såsom väl icke är ovanligt, t. ex.
ett bref till föräldrar slutas med följande ordalag: Jag tnne-
sluter i mina Föräldrars ömhet Deras lydigaste son — I
nominativen och med singularbetydelse förekom annars detta
första gången i en öfversättning af Heibergs ”To Tidsaldre”,
söm utgafs sistlidne år. ’Besynnerligt nog väckte detta envis
motsägelse i en tidning, till förmån för ordet Ni. (Se ”Stock-
holms Figaro” ’åv 1847, M 52, 53 m. fl.). Där anfördes så-
som hufvudsakliga motskäl: Att De skulle vara ologiskt; Ni
en gång är infördt, är 50:årigt, redan bekant för uwtländnin-
gar. - Om det logiska är redan taladt. Här erinras blott,
det "ett är att vara ologiskt, ett annat att icke Vara str ängt
logiskt. " Till sednare slaget måste föras en mängd allmänt
brukliga troper och fjäret? t. ex. Synecdoche och Syllepsis,
hvilka just höra till talets glanspunkter och prydnader, och
äro att jemföra "med de sammandrägna slutledningarne, dem
Logiken erkänner såsom de ursprungliga, enkla och naturliga,
af hvilka den regelbundna formen blott utgör en regelmässig ,,
uppställning. - Att vidare något måste vara därföre att det
tillfälligtvis "är, en sådan förmodan är blolt svaghetens täck-
mantel, fördomens undskyllan. Så kunde till och med Ari-
stoteles påstå, att träldomen låter sig försvara, emedan den
finnes. Den "principen, "att sedan något blifvit öppet begån-
get, man sedan utan försyn må enständigt fortfara att ut-
öfva detsamma, äfven när det felaktiga blifvit insedt, är san-
nerligen lika litet i språket , som på andra förhållanden, råd-
lig att tillämpa. Det umtvistade ordet må vi medgifva vara
mer än 100:årigt, såsom det och i sjelfva verket är — hvad
skulle väl det betyda? Vi hafva ord som med visshet äro
tusenåriga på Skandinavisk botten, men ändock måst rymma
fältet. för sednare tillkomna, och numera blott i afskiljda
trakter återfinnas aftynande. Ty det lefvande, kärnfriska
språket är, i likhet med hvarje annat organiskt alster, mäk-
tigt af en evig vexling, föryngring och tillväxt. Det sva-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
