Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte IV - Öfversikt öfver den nyaste Litteraturen - [18] Wennberg, Fr. Anthologia Latina, en samling af valda stycken utur Latinska Skalders arbeten, med phil., mythol. och hist. anmärkningar, till skolornas tjenst utgifven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
226
gens modus, konjunktivus”). — I verserna 9 och 410 sjun-
ger skalden: |
nec -brachia longo GS
i : Margince terrarum. porrexerat Amphitrite,
Månne gossen, utan all grammatisk vink, begriper, hvilket
slags ablativ ban här har för sig? — Anm. 9. Om ”insta-
bilis (tellus)” säger förf.: ”vanligen med aktiv betydelse: osta-
dig, men har här, liksom det följande innabilis, passiv bety-
delse” o. s. v. Vi skulle tro motsatsen. Den passiva bety-
delsen är för ordet den första, såsom ock vanligen den egent-
liga betydelsen går före den tropiska. Detta förhållande
bekräftar ock Freund’s större latinska lexikon. Bättre hade
derföre varit, om antingen ordet lemnats åt gossen utan an-
märkning, eller han blifvit derom påmint, att ord på -ilis och
-bilis vanligen och naturligen hafva passiv betydelse, såsom äf-
ven på just detta ställe, och den aktiva endast undantagsvis,
såsom hos Horatius: dissociabilis oceanus. — Anm. 40 är
fullkomligt oriktig. Vid skaldens ”frigida pugnabant calidis”
anmärker förf. ”pugnare konstrueras än med, än utan cum.”
Calidis är dativus. Denna dativ hos pugnare är ett vanligt
bruk hos skalderna. Att Ovidius sedermera byter om kon-
struktior, och sätter cum med ablativus, har skett af metriskt
skäl. Det är öfverflödigt att derpå anföra exempel. Här hade
ock en liten enkel excursus öfver likartade fall, i hvilka poe-
terna, antingen af förkärlek för det mera ovanliga eller af
metriskt tvång, bruka dativus i st. för abl. med preposition,
icke varit utan interesse och nytta för lärjungen. — Versen
18 lyder sålunda:
Nam coelo terras et terris abscidit undas,
Till denna vers har förf. icke fogat någon anmärkning. Men
utan tvifvel skall en omtänksam lärjunge komma i förlägen-
het för orden coelo och terris, hvilka ords casus han icke
lätteligen inser, helst lexikon visar, att abscindere kon-
strueras så väl med accus. eum abl., som med accus. cum
dativo. Vi hemställa derföre, om ej förf. antingen bort hän-
visa till någon viss grammatika — ehuru vi för ögonblicket
ej erinra oss, huruvida någon nu befintlig latinsk elementar-
grammatik derom lemnar nöjaktig upplysning, — eller ock
SS +) Helt annat är dock, om jag t. ex..säger: Nemo , qui tum vixit, ita
sensit. Der står ock indikativen riktig. Ty relativsatsen här är blott en
närmare bestämning eller inskränkning af subjektet, men icke, såsom i
’a exemplet, hvad vi kunne kalla den logiska hufvudsatsen. Tyi det
förra exemplet är nullus erat Titan, gui mundo preberet lumina, lika
med: nullus Titan mundo prebebat lumina,
V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
