Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte IV - Öfversikt öfver den nyaste Litteraturen - [20] Nordstjernan, Vitterhetsstycken och Poemer af Vendela Hebbe, Börjesson m. fl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
231
[20] Nordstjernan. Vitterhetsstycken och poemer
af Vendela Hebbe, Börjesson, And. Fryxell, Geijer,
Jolin och RFiellman Göranson, jemte deras Porträtter och
Facsimiler. Stockholm, L. Gust. Rylander. Bazaren å Norr-
bro. 175 sidd. stor 8:0 på velin. (Pris: 2 rdr 40 sk. bko).
Framför hvarjes af dessa författare arbete förefinnes dess
porträtt i fint och vackert stentryck. Det första porträttet är
Vendela Hebbes, klädd i en rätt bebaglig, kanske ett grand
kokett drägt: ett markeradt, spiritvelt ansigte, lifliga och
varma ögon; och detta lindriga drag af satir och ironi, som
röjer sig i hennes skrifter och äfven här visar sig kring
munnen, förtages ej af den godhet och känslighet, som är
anletets allmänna uttryck. Det lilla vitterhetsstycke, hvarmed
hon här uppträdt, heter: Georgina, teckning efter naturen.
En Baron Darling. en af den högre Stockholmssocietetens lejon,
förfjesad och inbilsk, men egande mycket godt och äfvenväl
utmärkt i sin natur och sin bildning, eröfras och ombildas
af en enkel, själfull, svärmisk landtflicka af medelklassen,
samt gifter sig med henne till egen stor belåtenhet, men
slägtingars, vänners och bekantas missbelåtenbet. Rätt väl
har författarinnan skildrat salongsbjeltens anspråksdigra nyck-
fullbet, arbetsfolkets på landet grofkorniga skämt och humor
i sitt umgängslif, en landsprests belåtenbet bland allvarsamma
böcker, pastorala och busliga bestyr. Berättelsen är utkastad
med en lätt och talangfull penna.
Börjessons porträtt är icke lyckadt. Utförandet är kor-
rekt, men stelt. Det må ha en viss likhet med originalet,
men den vackra likhet, man söker i konsten, är det icke.
Dock passar porträttet bättre till den skald, som skattat de
lyriska sångerna till ifrågavarande kalender, än till den skald,
som skänkt oss sorgespelen ”Erik den Fjortonde” och ”Erik den
"jortondes son.” De lyriska sånger, vi nyss nämnde, hafva nästan
alla en mer eller mindre elegisk tonart, hvilket gör läsningen
af samtliga poemerna enformig och tröttande. Få sånger göra
ett undantag från den nämnda tonarten, såsom de båda till
Mamsell Jenny Lind. Skalden har förtjenst af versifikationen,
som, ehuru ofta något tvungen, dock i allmänhet utmärker
sig för prosodisk korrekthet. Rent lyrisk skald är Börjesson
dock mindre. Lyckligare har han uppträdt i de båda sorge-
"spel, som ban med framgång och beröm skänkt den svenska
skådebanan; ehuru hans förtjenst äfven såsom tragisk theater-
skribent är öfvervägande lyrisk.
Anders Fryxells porträtt är mera lyckadt, likbeten med
originalet är den rätta. Man igenkänner det tänkande draget
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
