Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte V - Om den historiska utvecklingen af statens idé (öfversättning från Tyskan) - II. Medeltidens statsidé
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
263
fastmera uppväxte till en sjelfständig makt uti kyrkan; den
bemödade sig icke att inverka på konster och vetenskaper,
utan alla dessa momenter af utvecklingen lemnades åt sig sjelf-
va och blefvo efterband. använda af en annan makt, af kyrkan,
för dess ändamål.
Om nu å ena sidan medeltids-statens princip måste leda
till en stor utveckling af det individuella, så lär likväl å an-
dra sidan icke nekas, att denna princip äfven medförde en
god del skadliga verkningar. Framför allt saknade staten makt,
emedan den saknade enhet. Staten hade såsom sådan ingen
styrka, icke en gång så mycket deraf, att den kunde uppnå
och motsvara sitt ursprungliga ringa ändamål, nämligen att
betrygga och skydda de enskilda individerna på deras egen
begäran mot rättskränkningar och våldsamheter.
Ty deraf, alt den största möjliga frihet lemnades indivi-
"den och att staten så litet som möjligt inblandade sig uti in-
dividernas privatförhållanden, blef det en följd, att de mäk-
tiga och de stora kunde upphbäfva sig till fria berrar öfver de
svaga och ringare; och om än dessa sednare anropade staten
om hjelp, så hade dock denne icke makt att verkligen be-
skydda dem: ja! slutligen brydde man sig icke ens om att be-
gära dess hjelp, emedan man kommit till den insigt, att det
tjente till intet.
Den: individuella principens öfvervigt ledde alltså der lån,
att en del af individerna blef beröfvad sin frihet, under det
den andra delen, som utgjordes af de mäktiga och förnäma,
blef den egentligen herrskande, och detta ända till den grad,
att staten, den offentliga makten, i förhållande till densamma
nedsjönk till en obetydlighet, till en ren nullitet:
Friheten såsom idé, den allmänna friheten, som onekli-
gen låg ursprungligen uti den germaniska principen, försvann
derföre i verkligheten: endast den, som sjelf kunde försvara
sin frihet, kom i åtnjutande af densamma, och endast i den
mån, som han förmådde detta. Medeltiden bar derföre intet
begrepp om en statsborgerlig frihet, om en sådan frihet, af
bvilken alla samhällsmedlemmarne äro på lika sätt dk
utan bvarje individ eller hvarje korporation hesitter endast så
stor frihet, som den sjelf kan tillkämpa sig och försvara. Det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
