Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte V - Om den historiska utvecklingen af statens idé (öfversättning från Tyskan) - V. Reproduktion af den antika statsidéen, ehuru modifierad i absolutismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
273
hos monarken personligen: dess oinskränkthet är alltså här
godtycke och öfvergår, om den illa användes, till verklig
despotism. ;
Så visar sig det stora inflytande , hvilket staten inom forn-
tiden utöfvade på menniskoandens olika verksambeter och rikt-
ningar, såsom ett naturligt och "organiskt, emedan staten här
är ett med folket och derföre icke vill något, som kunde”
motstrida dess karaktär och väsende. Så är religionen inom
den antika staten en nationel, likasom äfven uppfostran, ve-
tenskap och konst: lika mycket som den antika staten beherr-
skar alla dessa företeelser, lika stor fribet är ändock förhan-
den, emedan statens tendens sammanfaller med folkets och så-
ledes äfven med individernas naturenliga utveckling. |
"Men inom absolutismen är allt detta helt annorlunda. Här
utgör monarken, som sagdt är, ensam statsmakten, hvilken
alltså tillhör en enskild individ: allt, som faller honom:
in, sker, införes och göres gällande inom staten. Statens öf-
verlägsna makt, hvilken inom forntiden neutraliserades deri-’
genom att devsamma tillika var folkets makt, blir här tryc-
kande, inskränkande, lifvet dödande. Om en organism kan
redan derföre icke talas, emedan ju absolutismen gjorde till
sin uppgift, att underlägga allt under den kungliga makten
och göra det osjelfständigt. Staten förvandlas äfven derföre
i ordets egentliga mening till en maschin, som i sina enskilda
lemmar allsicke eger någon frihet, något lif, och endast ef-
ter en enskilds godtycke sättes i rörelse — i motsats till forn-
tiden, der staten är en moralisk person, representerar en idé.
Raraktäristiskt för denna nya statsåsigt är det förändrade
begreppet af polisen. Vi hafva ofvan sökt visa, att till grund
för polisens ursprungliga väsende låg föreningen af medelti-
dens och antikens statsidéer. Polisen uppstod å ena sidan ur
begreppet af samfällighetsborgen och å andra sidan ur statens
rätt att ordna det hela och allmänna, och den åsyftade dels
individernas säkerhet, dels beredandet af begqvämligheter och
förmåner. Men den absoluta maschinstatens polis fortgår vida”
utöfver denna gräns: individens säkerhet är för densamma rent
af en bisak; den är fastmera endast representanten af det god- =
tycke, som sitter på tbronen. Derföre är den äfven mindre:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
