Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte V - Om den historiska utvecklingen af statens idé (öfversättning från Tyskan) - V. Reproduktion af den antika statsidéen, ehuru modifierad i absolutismen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
276:
mindre riktad mot menniskor, hvilka skada. det. borgerliga,
samhället , mot. skurkar och brottslingar, än mot utmärkta.
karaktärer, öfverhufvud mot allt, som vågar lägga i dagen en.
viss. sjelfständighet. Och dess väsendtliga åtgörande består
uli, alt, tillintetgöra allt individuelt, att förstöra alla för-
bandenvarande sjelfständiga elementer, så alt monarken ensam,
såsom den förkroppsligade staten. blir öfrig. Dudlvid XIV:s.
bekanta ord: ”Staten är jag”, är det mest betecknande uttryc–
ket. för detta: förhållande. :
Det är märkvärdigt, att äfven lärda, till: och med. män,
hvilka räknas till, de frisinniga, tala om statsmakten i: denna
mening. Så t. ex. bestämmer Thomasius, i sin. ”göttliche
Rechtsgelahrtheit”, staten på följande sätt: ”En ordentlig re-
publik är den, hvarest den högsta makten är förenad i;en per-
son på det. sätt, att densamma odelad-och osöndrad utbreder,
sig från en enda vilja genom alla republikens. delar. och för-
rältningar; der detta förhållande icke eger rum, är det en
oordentlig republik.” Han tager vidare följande: rättigheter. i
anspråk för statsmakten: 4) lagstiftningsrätten; 2) straffrätten;
3). rättigheten att upprätta skolor och universiteter; 4) rät-
tigheten att förfäga öfver kyrkan och religionen — nämligen.
att icke tolerera någon religion, som vore stridande mot stats-
ändamålet; 5) rättigheten att bestämma om krig och fred; 6).
rättigheten, alt. till- och afsätta tjenstemän och utskrifva skat-
"Och dessa rättigheter, tillägger han, måste vara alla.
2 aeiean och förenade uti statsregeringen. Saknas den ena
eller den andra, så är det.en statens ändamål icke motsva-
rande regering. ”Men om de delas, yttrar han, på det sätt,
att några i sjelfva. verket äro hos en, de andra åter hos en
annan, så måste en oordentlig och illa sammanhängande re-
publik. deraf uppstå, emedan då icke allenast den ena makten
vid. förefallande strid måste antingen stå ledig eller till-den
andras tjenst, utan äfven, om sålunda viljans förening saknas,
som utgör republikens själ, uti detta förderfvade tillstånd det:
största tillfälle till ett inbördes krig gifves.”
Vi behöfva knappt erinra om verkningarne af denna åsigt;
af staten. Derur framgick den enskilde individens fullkomliga.
nullitet, hans osjelfständighet icke, blott i. politiskt afseende,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
