Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte V - Om den historiska utvecklingen af statens idé (öfversättning från Tyskan) - V. Reproduktion af den antika statsidéen, ehuru modifierad i absolutismen - VI. Försök att återställa den antika statsidéen i dess renhet: franska revolutionen och kejsardömet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
277
utan. (sen i a ÖRE lifNetS en NAR Bg -
ENETT TG
dan ståten Bebbrrskade hela RR Till öch
med i fråga om konst och vetenskap inskränktes ban af sta-
tens godtycke, åtminstone i de länder, hvilka hunno längst i
utvecklingen af den absoluta principen. HKortligen — indivi-
den hade knappt någon egen vilja mera. Härmed samman-
hängde upphäfvandet af offentligheten vid rättsskipningen och
införandet af kabinetts-justisen. "Med den personliga friheten
såg det nu ganska bedröfligt ut. Den enskilde kunde icke vi-
dare förlita sig på sin oskuld: utan vidare omständigheter kun"
de han af statsmakten kastas i fängelse, utän att an fick veta
orsaken dertill och utan att ban på minsta sätt kunde: hysa
det bopp, att endast genom sin oskuld åter blifva försatt i
frihet. Rätten var, likasom allt annat, beroende af herrska-
rens godtycke och infåll — herrskaren var ju den personifie-
rade staten.
Absolutismen kände lika litet, som medeltiden, en all-
män statsborgarrätt. Den tillskapade väl en jemlikhet; wen
en ofrihetens jemlikhet i förhållande till staten, resp: monar-
ken. - Men: det föll absolutismen likväl icke in, att införa en
jenilikbet mellan statens olika elementer sjelfva, utan i detta
afseende lät den fästmera medeltidens olikbet bestå: de högre
stånden bibeköllo alla sina privilegier, hvilka de till de lägre
ståndens förfång innehade; och endast såvida dessa privilegier
stödo i vägen för statsmakten, blefvo de dem fråntagna.
VIL Försök att återställa den antika statsidéen
i dess renbet: frånska revolutionen och Kejsardö-
met. Dessa skadliga verkningar af den reproducerade antika
ståtsidéen inträdde; såsom nämndt är, endast derföre, att folk
och stat icke voro ett och detsamma, utan fastmera staten,
resp. regeringen eller monarken stod uti en motsats till folket.
Sådant var åtminstone i verkligheten förhållandet. Men nekas
får likväl icke, att likasom öfverhafvad eh opposition egde
rum möt absolätismen; så vöro isyinerliet äfven lärda Män,
hvilka sysselsatte sig med de politiska vetenskaperna, ingalun- >
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
