Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte V - Om den historiska utvecklingen af statens idé (öfversättning från Tyskan) - VI. Försök att återställa den antika statsidéen i dess renhet: franska revolutionen och kejsardömet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
278 >
da ense med denna utveckling af statsidéen. Dessa angripa
dock icke sjelfva principen, nämligen statens enhet och oin-
skränkthet, utan utgå fastmera just från densamma såsom den
förutsalta grunden; men de vilja ieke veta af. motsatsen. mel-
lan stat och folk, utan de yrka:enheten af båda, och. deras
bemödande går alltså ut på, att återställa den. antika :stats-
idéen i dess ursprungliga renhet. Vi vilja i detta afseende
endast anföra tvänne det 417:de århundradets berömda lärda,
af hvilka den ene har utmärkt sig såsom statsman, den andre
såsom filosof: Grotius och Spinoza. Båda låto staten upp-
komma genom ett fördrag, hvilket dess medlemmar hafva in-
gått med: den högsta myndigheten, åt hvilken. de öfverlemna
nästan samma oinskränkta makt, som -den antika staten inne-
hade. Tydligast uttryeker sig Spinoza härom; sålunda: ”re-
geringens eller den högsta myndighetens rätt är ingen annan
än naturrällen, som icke bestämmes genom en enskilds makt,
utan genom massans makt, som är likasom ledd af en anda,
d. v. s. likasom hvarje enskild i naturtillståndet, så besitter
äfven hela statens kropp och ande så stor rättighet, som den
har makt, och äfven derföre har bvarje enskild medborgare
desto mindre rättighet, jua mera staten i och för sig öfver-
träffar honom i makt, eamt följaktligen gör och besitter hvarje
enskild medborgare endast det med rätta, som: ban kan an-
svara för efter det gemensamma statsbeslutet. — Om staten
medgifver någon rättigheten och följaktligen äfven makten, att
lefva efter sill eget sinne, så afstår staten dermed sjelf från
sin rättighet och öfverflyltar densamma på den, hvilken den
tilldelade ea sådan makt. Men om staten har tilldelat tvänne
eller flera denna samma makt, att lefva hvar och en efter sitt
sinne, så bar den dermed delat regeringsmakten; och om den
ändtligen har gifvit hvarje medborgare denna makt, så har
den dermed förstört sig sjelf och är icke vidare någon stat,
utan allt återgår till naturtillståndet. Häraf. följer alltså, att
det på intet sätt låter tänka sig, att det enligt statsinrätt-
ningen skulle: vara hvarje enskild medborgare medgifvet, att
lefva på sitt. eget sjelfbehagliga sätt, oeh att följaktligen den:
der nalurrätten, alt en hvar är sin egen domare, nödvändigt
måste upphöra inom den borgerliga författningen. — Det låter
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
