Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte V - Om den historiska utvecklingen af statens idé (öfversättning från Tyskan) - VI. Försök att återställa den antika statsidéen i dess renhet: franska revolutionen och kejsardömet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
280
staten dömas till döden, och detta icke ens för verkliga för-
brytelser ,: utan emedan slaten, eter fastmera de, hvilka re-
presenterade densamma, voro af den mening, att de skulle
blifva farliga för samhället. Kortligen: en missaktning för den
individuella fribeten, som verkligen icke var större i fornti-
den, genomgår den franska revolutionen.
Men det förstås nu af sig sjelft, att äfven i - sska
revolutionen, oaktadt principens erkännande och så många lik-
artade företeelser, den antika statsidéen dock ieke kunde för-
verkligas i sin falla renhet. :Ty någonting helt annat betyd-
de det t. ex. i Athen, att folk och stat äro ett, än i Frank-
rike. Der kunde denna fras äfven i dess omedelbaraste -me-
ning blifva en verklighet, men aldrig inom en så stor stat,
som den franska. Här kunde dock folket i egentligaste me-
ning aldrig sjelft utöfva suveränileten, utan det måste välja
representanter; och redan derigenom antog saken ett helt an-
nat utseende. Den franska kol statsidé erinrade
derföre ännu alltid om absolutismens statsidé, emedan rege-
ringen eller statsmaktens representanter, hvilka till och med
under republikens tider herrskade på ett nästan oinskränkt
sätt, ändock alltid utgjordes endast af några få individer, i
förhållande till massan af det franska folket.
De politiska institutioner, hvilka på den tiden infördes,
visa sig äfven derföre icke såsom organiska, såsom sådana,
hvilka omedelbart framväxt ur folkets eget inre lif, utan mer
eller mindre såsom godtyckliga, ofvanifrån påbjudna, för hvil-
ka visserligen en idé låg till grund, men icke alltid en sådan,
hvars realisation utgjorde tidens eller nationens behof. Från
denna synpunkt måste man äfven betrakta den franska revo-
Iutionens särskilda författningar, af hvilka ingen kunde bibe-
hålla sig. De må väl hafva varit ett uttryck af det för hvar-
je gång herrskande partiets mening, men ingalunda vore de
5)
ett uttryck af nationens mening eller af tidsbehofvet. De voro
sjelfgjorda saker, uttänkta i några få personers hufvuden, men
icke resultatet af en långvarig folklig utveekling.
Den franska revolutionen bellorade alltså, såsom redan
är anmärkt, likasåväl allt individuelt, som absolutismen. Detta
visade sig icke blott deri, att ålenstoden af feodalståndens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
