Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte VI - — b — En kort öfversigt af de olika ståndens uppkomst och utveckling i grannriket Danmark (forts. fr. h. 7, Frey 1847)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
332)
aktning för rättvisan än af kärlek till sitt land, hade denne
konung ej kunnat tillsluta sina ögon för det svåra förtryck,
som drabbade de ofrälse stånden, och den vanmakt för riket,
som deraf blef -en oundviklig följd. Från de förtrycktes sida
hade tid efter annan äfven stämmor böjt sig, hvilka tillkänna-
gåfvo den olyckliga ställningen och nödvändigheten af snar för-
ändring. Vi förbigå här den skildring af tillståndet, hvilken
tillhör Kornelius Hamsfort, en författare, som lärer dött 1580:
en annan Jörgen Dybvad, professor i theologien vid universi-
tetet i Köpenbamn, utgaf (4607) en skrift, hvari han ifrade
mot de maktegandes utöfvade förtryck mot de lägre stånden,
tadlade adelns fåfänga stolthet öfver sina förfäders bedrifter
och påminte densamma om allas ursprungliga jemnlikhet, hvar-
jemte han framhöll obilligheten deraf, alt den rika adeln hade
sedan Christian II:s tid undandragit sig att erlägga tionde till
kyrka och prest.. Denna skrift ådrog den förvägne författaren
afsättning. från embetet, men denna motgång förmådde icke
afhålla sonen, doktor Christopher Dybvad, såsom fadren en
lärd och utmärkt man, att träda i dennes fotspår, om han ock
visste sig derigenom utsatt för ett ännu svårare straff. Så väl
i sina skrifter som eljest vågade han påstå, att adeln, hvilken
af honom benämdes pessimater, i stället för optimater, ej
borde vara innehafvare af kronans län; utan dessa öfverlemnas
åt embetsmän, som för inkomsterna aflade räkenskap; vidare
att adeln borde mista sin rätt till 40 marks böter och hals
och hand öfver bönderna, samt att borgare och andre borde
hafva säte i riksrådet tillika med adeln o. s. v. Den dom,
som det förbittrade riksrådet afkunnade (41620) öfver Dubvad
för dessa utlåtelser, lydde, oaktadt konungen velat skona ho-
nom, på ej: mindre än lifstidsfängelse. Af större betydelse
för framtiden än detta uppträdande af tvenne enskilda män,
var den klagoskrift, som några år derefter (1629) öfverlem-
nades till konungen från de jutländska köpstäderna, och hvari
den största förbittring mot adeln fanns uttalad. Efter att
utförligt hafva ådagalagt det förderfliga inflytande, som den
’herrskande aristokratien utöfvade, så väl på hela staten, till
hvilken adeln undandrog sig allt understöd, som på de öfriga
stånden, hvilka af densamma misshandlades och förorättades,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
