Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte VI - Öfversikt öfver den nyaste Litteraturen - [25] Tidskrift för Lärare och Uppfostrare, utgifven af J. A. Dahlström, C. Ekendahl m. fl. Fortsättning
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jol
det bepröfvade gamla, så skall det icke sakna eller
lusten att åt nya vetenskaper och nya förhållanden. egna sam-
ma ihärdiga flit, som blifvit tagna i anspråk: för att lära kän-
na en högsint forntid:” — ”Det är en märkvärdig företeelse;
att öfverallt, der undervisningen i de klassiska språken står
bögt och betydlig tid anslås åt detta ämne, också den” cgnn
produlliviteten framträder starkare än annorstädes.” -”Den
klassiska språkundervisningen (allena?) eger det stora , företrä-
de, att bebandlingen kan på ett ändamålsenligt sätt rättas ef-
ter gossens och le des förmögenheter ch, behof under. en.
mer eller mindre framskriden ålder.” |
Sedan språksinnet, äfven om detta icke skett genom klas-
siskt språkstudium, blifvit så uppöfvadt, att ynglingen förmår.
klart: och bestämdt uttrycka egna tankar och väl uppfatta an-
dras, är det då icke möjligt, att genom hvilka andra studier,
som helst. på en gång ”skärpa tankekraften och ändamålsenligt
utbilda själsförmögenheterna” >» samt derjemte förvärfva ett vac-
kert och gagneligt kunskapsförräd? — — Om åter detta är möj-
ligt, är det icke då förmånligare, att, med besparing af en
dyrbar lärotid, vinna på en gång bildning och kunskapsförråd;,
än att först söka den förra och sedan det sednare? -— Är
det så alldeles. gifvet. och är: det alltid. förhållandet, . att :de
som ”öfvat sina krafter på det bepröfvade gamla”, alltid der-
jemte förvärfvat lust och förmåga att åt nya vetenskaper och
föremål egna ihärdig flit, och har det icke lika ofta händt,
att dessa visat både olust och oförmåga så väl för nya veten-
skaper, som för det :praktiska lifvet; då deremot mången, som
på kort tid vunnit en god grammatikalisk underbyggnad och
derjemte samlat ett för silt behof väl beräknadt. -kunskapsför-
råd, sedermera förmått ådagalägga både theoretisk: och prak-
tisk duglighet? Vi hänvisa till nutidens naturforskare; läkare,
stalsmän, ja! äfven till universitets-, religions- och skol-lärare.
Finnes icke bland dessa mången duglig embets- och vetenskaps-
man, som i de klassiska språken från–ungdomen :egt ganska
knappa insigter, hvilka på äldre dagar nästan alldeles bort-
fallit, och deremot mången odugling, som ända in i sena ål-
derdomen bevarat en massa af klassisk lärdom? Likaså bland
skriftställare i allmänhet. Huru mången klassiskt lärd man
har ej varit alldeles oförmögen till allt författarskap, eller skrif-
vit digra verk, dem ingen velat eller förmått genomläsa, un-
der det att författare och författarinnor med allmän modern
bildning haft ett omätligt inflytande inom och utom sitt fä–
dernesland? Skulle man då icke en gång för alla kunna kom=
ma öfverens derom, att ett: till en viss grad uppöfvadt och
utbildadt språksinne är ett vilkor för all: litterär och vetens
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
