Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte VII - En blick på de rörelser i det gamla Rom, hvilka föranleddes så väl af andra åtgärder till förbättrande af det lägre folkets ställning, som isynnerhet af de åtskilliga åkerlagsförslagen, med särskildt afseende på bröderne Gracchus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
393
förtjenar - att anföras. Den låter på hans sammandragna : och
kärnfulla språk sålunda: ”Den af detta olyckliga, genom
den ’ historiska traditionen delvis förskönade krig (det korio-
lanska) i grundfästena af-sin yttre makt skakade republiken;
fann intet annat räddningsmedel; än en nära anslätning till
Latiaom, och de stridbare Hernikernes rättslika upptagande i
det derigenom betydligt utvidgade förbundet (268 fr. st. ’uppb.).
Upphofsmannen till detta: förbund, konsuln Spurius Cassius
Viseellinus, enligt föregifvande lysten efter konungakronan , i
sjelfva verket en lidelsefull, mot den romerska enhetsgrundsatsen
fientlig federalist, sökte vinna den vacklande folkgunsten ge-
nöm det: första, af senaten med oredlig slughet i början bil-
ligade: åkerlagsförslaget (Lex Cassia agraria), hvilket åsyfta-
de att gifva båda stånden andel af statsjorden och för-
vandla fattigare borgare till "egåre af grundegendom, medan
Latinarne Iiktidigt skulle ER andel af den för banden varan-
de stalsjorden 4). > Cassii för-
slag må cha varil så ped kakisra som Livius tecknar det, eller
endast innehållit hvad Niebubr antager, så skulle det i alla
fall kränka patricierne och störa dem i deras usurpation. Den
store mannen "") måste undanrödjas; han blef ock, sedan han
nedlagt sitt embete, dömd till döden af folket, det vill säga;
af blodsdomare inför kurierna "), och afrättad. -Sä-
Friedrich Kortim, ordentlichem Professor der Geschichte an der Uni-
versität zu. Heidelberg. Heidelberg. A’kademische Verlagshandlung von
J. €. B. Mohr, 1843.
+) S. 78—79.
+) Han var nu för fjerde gången konsuls i
XX) Rörande dessa blodsdomare och deras förhållande till körts
erna nämnes upplysningsvis följande. Redan på konungarnes tid för
rekomma tvenne offentliga anklagare af kapitalförbrytelser, hvilka kal-
lades questores parricidu. De utnämndes af konungen, hvars val sedan
bekräftades på kuriatkomitierna. I det ifrågavarande målet, rörande
Sp. Cassius (causa perduellionis), voro qucestores parricidi endast och
allenast åklagare (jemf.. Liv. 2, 41);-deremot voro duumviri perdu-
ellionis (blodsdomare) de egentlige domarne i saken. Skillnaden: mellan
dessa quzestores och duumviri, hvilken af somliga, t: ex.. Niebubr, för=
nekas, är dock på ojäfaktiga skäl antagen och bevisad af Walter i
”Gesehiclte des Römischen Rechts” och andra. I början af republi-
kanska tidehvarfvet valdes -quzestores parricidii af kuriatkomitierne, och
fortforo att tjenstgöra såsom offentlige åklagare af kapitalförbrytelser;
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
