Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte VII - En blick på de rörelser i det gamla Rom, hvilka föranleddes så väl af andra åtgärder till förbättrande af det lägre folkets ställning, som isynnerhet af de åtskilliga åkerlagsförslagen, med särskildt afseende på bröderne Gracchus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
AO7
eget hus på kapitolinska borgen, kommo åter i gång: dessa
En stor del af senaten förklärade helt öppet, alt ”man be-
höfde en Servilius Abala, som icke genom arresteringsorder
retade en statens fiende, utan med offret af en enda medbor-
gare slutade det inhemska kriget.” Man vidtog nu, såsom ofta,
ett beslat, hvilket, mildt och humant till formuläret, genom
sjelfva instruktionens allmänhet och obestämdhet lemnaåde rum
för ett godtyckligt och blodigt förfarande: ”styrelsen skullé
vaka, att icke staten lede något men genom Manlii förderfliga
anslag.” På konsulartribunernes sida öfvergingo nu menighets-
tribunerne, vare sig alt de ansågo Manlius farlig för friheten;
hvilket svårligen har sannolikbet för sig, eller — hvilket lig-
ger närmare att trö — de antingen ännu voro uppskrämde af
Genucii öde eller köpta af senaten, som i en för patrieiernas
stånd så utomordentlig fara säkert skulle finna skäl att vinna
folktribunernes bistånd för äfven utomordentligt pris: Då nu alla
dessa sinsemellan rådgjorde, funfio de intet annat medel mot
Manlins än våld och mord, hvilket medel dock tillika visade
sig ganska äfventyrligt. Då uppträdde menighetstribunerne,
som tyckas hafva begagnat tillfället att visa sig såsom bered-
villiga och nitiska bandtlangare åt senaten, och förklarade,
att saken ej borde gälla er strid emellan adeln ock plebejerne,
utan båda ståndens gemensamma mot en gemensam fiende:
De till och med yrkade, att menigheten ensam borde kämpa
mot Manlius. De ämnade sjelfva stämma honom för rätta;
detta borde hafva den åsyftade verkan, ty ingenting vore min-
dre behagligt för folket än konuangamakt. Detta skedde, och
anklagad för stämplingar mot friheten kunde han naturligtvis
ingenting uträtta till sitt försvar med att ådagalägga, att han
var en af Roms störste krigare och folkets störste välgörare,
utan blef, sedan folkförsamlingen blifvit flyttad från Marsfäl-
tet, der anblicken af Capitolium verkade, aätt folkets hjertan
aldrig kunde ge rum för öfvertygelsen om hans brott, till
Poetilinska lunden, dömd för högmålsbrott, enligt en viss upp-=
gift, af blodsdomare, och af folktribunerne störtad utför tar-
pejska klippan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
