Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte VII - En blick på de rörelser i det gamla Rom, hvilka föranleddes så väl af andra åtgärder till förbättrande af det lägre folkets ställning, som isynnerhet af de åtskilliga åkerlagsförslagen, med särskildt afseende på bröderne Gracchus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
408
Så ungefär Livius; och om vi tro denna berättelse ,: må-
ste man anse den smständiakötens- att folket äfven denna gång
svek sin välgörare, hafva någon ursägt deri, att det sjelf be-
sveks och förvillades af sina tribuner. I början misstänkte
det, att en kabal bereddes mot en välgörare; men antingen
lyckades man slutligen bibringa det en annan öfvertygelse, el-
ler lät det, modlöst och viljelöst, saken hafva sin gång 7).
Niebuhr, som med Livius jemför hvad Dio, Dienysius,
Diodorus och andra säga, skiljer sig från Livii berättelse uti
åtskilliga punkter. Hvad det så kallade galliska guldet an-
gick, söker han visa, att frågan ej kunde vara om en af Ca-
millus, enligt sagan, från galge återtagen lösepenning, hvil-
ken utgjordes af tempelskatt, der man för tillfället och tills
vidare lånade, utan om ett till dubbelt belopp genom skatt-
skrifning till tempelskattens återställande sammanbragt guld.
Manlius beskyllde patricierne på ett eller annat sätt förhålla
detta, antingen af bigolteri — det vore då för gudarnes räkning,
hvilka intet guld behöfde, aflagdt och ”inmuradt” på en tid,
då menigheten var försänkt i det största armod — eller tilt
ocker, i det att de mäktige sins emellan delade den uppbrag-
ta summan, för att genom klienlerne, som dyrt betalade sina
patroners skydd, utlåna penningar till de stackars skattskyl-
dige ”").- Det var ock för detta guld, Manlius ville att folket
skulle frigöras från gäldbundenhet och slafveri. — Niebuhr
+) Kortim påminner med skäl, i fråga om’BManklii olycksöge, om
Goetbes ord uti ”Die natärliche Tochter”:
”Die rohe Menge hast Du nie gekannt,
Sie starrt und staunt und zaudert, lässt geschehen.”
++) Här erinre man sig den märkliga omständigheten, att Manlius
blef släppt ur fängelset i kraft af ett formligt senatsbeslut. Patricier-
ne fruktade synbarligen för att låta saken komma inför domstol. Nie-
bubr anser denna fruktan haft sin grund antingen deri, att de velat
undvika ett häftigt utbrott för ögonblicket, eller deri, att de ej ens
egde skenbara bevis för mannens högförräderi, eller ändtligen uti af-
sigten att låta Manlii stormiga sinnesart förirra sig till mått och steg,
som läto honom fällas inför domstol. Ian man ej sätta i fråga äfven
deras farbåga för en undersökning om det s. k. galliska guldet? Hade
denna undersökning utfallit till patriciernas fördel, skulle de då ej kun-
aa hafva fält honom till crimer lese?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
