Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte VII - Öfversikt öfver den nyaste Litteraturen - [29] Berggren, J. Judiska häfdatecknaren Flavii Josephi vittnesbörd om Christus, Christi Broder, Johannas Döparen och Essenerna eller de första Christna, til dess authenticitet granskadt och framställdt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
417
fast och som han menade efter sorgfällig pröfning slutit sig
till fariseismen, icke synes haft någon eller åtminstone icke
någon särdeles beröring, och om: hvilka under deras osäkra
fribet inom Romerska riket en hofvets skyddling var nog för-
sigtig att hvarken säga för mycket eller: för litet. |
Likväl är hvad som gör de ofvan meddelade raderna för
många så misstänkta just det, att Jos. synes deri hafva sagt
för mycket, och vida mera än han kunnat säga utan att sjelf
vara åtminstone hemlig kristen.
Det är väl ej omöjligt alt han så varit. Dock kan ref.
ej för sin del med Dr. B. öfvertyga sig derom; att Josephus
skulle ”hafva varit i sitt hjerta fullt och visst öfvertygad att
denne Kristus i sjelfva verket varit, hvad han sagt honom
vara, Guds Son.” Hans omdöme om Jesus Rristus kan, utan
att man beböfver utmönstra ett ord. derifrån, umbära det
ovissa stödet af denna förmodan, att Jos. trott bvad han icke
erkänner sig tro. Man bör nämligen först och främst besinna,
att Jos. med den aktning, ban uttrycker för sedlig renhet,
icke kunde annat än tala väl om kristendomens stiftare. Det
är en annan lika oviss förmodan, att Jos. varit Essenismen till-
gifven, om hvilken han ock talar väl, eburu han icke, såsom
Dr. B. antager, yttrar (sid. 36) att deras dogmer ”om själens
andlighet och gudomlighet hafva det med sig, att den, som
en gång smakat det ljufva af dessa vishetsläror, väl oemot-
ståndligt dertill måste bekänna sig”, utan blott att hvad Es-
senernes theologi lärer om själen, detta nedlägga de såsom
en oundviklig lockmat hos dem, som en gång smakat deras
vishet; och han hade sjelf i sin ungdom smakat denna vishet, :
och likväl öfvergifvit Essenerna och omfattat Fariseismen. Märk-
värdig är onekligen den omständlighet och värma, bvarmed
"både Josephus och Pbilo skildra Essenismen”); den bevisar,
om den än till någon del föranleddes af tidens allmänna be-
hof af tro och dygd, huru Judendomen dels utvecklat sig till
en riktning, som i mycket liknade evangelii sedolära, dels.
huru denna af de ädlare erkändes, och var en sida af Juden-
domen, hvilken de gerna vände fram emot den hedniska bil-
dade verlden. Det torde äfven böra medgifvas, att mycket af
de första kristnes tro och sedolära deri ingått, hvarföre äfven
Eusebius äflas, att i Philos skildring af Therapeuterna finna
en skildring af de första kristna; men så starka olikheter
framträda i åtskilliga punkter, att man måste anse dessa ord-
+) Att härleda deras namn ifrån Esaias, synes oss vara en nog vå-
gad gissning,
FrRev. VIL
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
