Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte VIII - — b — En kort öfversigt af de olika ståndens uppkomst och utveckling i grannriket Danmark (forts. och slut)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
453
Dessa af Fredrik III gjorda. inrättningar hafva till sina huf-
vudsakliga delar blifvit: beståndande, men det borgerliga ele-
mentet i den högre styrelsen blef snart: alltmera tillbaka-
trängdt , hvilket. man. isynnerhet har att tillräkna Christian V:s
omtänksambet för adeln och de åtgöranden, som deraf blefvo
en följd. — Föröfrigt gäller såväl om presterna som om bor-
gareståndet , att de efter 1660 visade mycket mindre nit och
deltagande för det allmänna, än som före denna tidpunkt va-
rit förhållandet: den allmänna andan måste synas utslocknad;
och till en del äfven vara det under ett regeringssätt, sådant
som det, hvilket då blef infördt: att detta olyckliga förhål-
lande likväl från innevarande århundradets början ofantligt
förändrat sig, är något, som ej behöfver omnämnas. Härmed
öfvergå vi till det mest vanloltade ståndet.
Vid sjelfva riksdagen, der prester och borgare ändtligen
lyckades frånrycka adeln dess herrskarevälde och nedlägga
detsamma uteslutande i konungens händer, hade, såsom van-
ligt, inga deputerade af bondeståndet fått vara närvarande,
men väl efteråt, då Fredrik ls högtidliga hyllning såsom
arfkonung den 14 Nov. 1660 skulle försiggå. - Vid detta till-
fälle vågade bönderna, efter ett under lång tid med tvungen
tystnad buret förtryck, framträda med sina besvär och hos
den nye maktinnehafvaren bönfalla om lindring i sina bördor.
Men om ock konungen lyssnade till deras klagan och i andra
fall äfven visade sig böjd att införa någon större jemlikhet
mellan de särskilda klasserna i samhället, gjorde han dock
för det lidande bondeståndet i sjelfva verket föga eller intet.
Att de soldater; som tjenat under bufvudstadens belägring;
äfvensom bönderna på ett kungligt gods genom honom blifvit
befriade från vornedskapet; är nämligen det enda, som om-
talas i detta afseende, men som knappt synes varit värdt att
anföras. Christian V åter, såsom kan slutas af hvad nyss
om: denne konung blifvit antydt, gjorde böndernas ok till och
med nästan svårare än det förut varit: Och om tillståndet under
hans tid yttrar sig förf. på följande sätt: ”medan adeln var
i sin makt, blefvo dess bönder väl plågade med hoveri, men
voro dock frie för skatter till staten och till en del för
krigstjenst, men nu blefvo de både plågade af herremännen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
