Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte VIII - Öfversikt öfver den nyaste Litteraturen - [37] Tidskrift för Lärare och Uppfostrare, utgifven af J. A. Dahlström, C. Ekendahl m. fl. (Fortsättning)
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
490
a) Lärdomskola med två klasser.
b) Realskola med två klasser.
Både Realskolan och Lärdomsskolan skulle dimittera lär-
jungar till akademien.
”Utan betänkande röstar förf. derför, att vid hela det
sålunda organiserade läroverket måtte införas den i nya ele-
mentarskolan rådande läroform, med fri ämnesläsning, fria
lexlag och fri flyttning. |
M 2 är fortsättning från f:a årgångens 3:e häfte. ”Re-
» säger förf., ”är tidens lösen.” En förändrad bildning
kräfver för sin Köl samhet nya former. Gäller detta om sta-
ten, måste det ännu mera gälla om skolan. Men ”likaså litet
som det gifves någon statsform antaglig för alla tider, likaså
litet gifves någon fullkomlig skolform, tillämplig alltid och
öfverallt med säkerhet och framgång.” Förgäfves utbytes dock
en form emot en annan, om man icke förmår ingjuta nytt Lif
i den nya formen,
I Sverige har man trenne årbundraden igenom sökt att
reformera skolan genom skolordningar och reglementen, utan
att man finner spår till att läroverket derigenom vunnit någon
verklig förbättring. Äfven härutinpnan bar man erfarit, att
bokstafven dödar, och det oaktadt finnes väl ännu mången,
som yrkar på en ny skolordning, troende att allt dermed
vore vunnit. I motsats häremot visar förf., genom historiska
data och rationella grunder, att intet lif, ingen säker utveck-
ling, intet verkligt fortskridande kan finnas inom skolan, förrän
den varder styrd af en lefvande lag — af en centralstyrelse.
Derpå har man, med längre eller kortare afbrott, arbetat allt-
sedan Gustaf Adolf misslyckades med sitt förslag att inrätta
ett så kalladt Consistorium generale, och man har dock icke
kunnat komma längre, än att få en centralstyrelse — till
namnet. Orsaken är tydligen den, att en sådan centralstyrelse
med någon verklig makt icke kan bildas, utan att å den ena
sidan regeringen och å den andra biskopar och konsistorier
skulle dela med sig något. Men som ingendera synas dertill
beredvilliga, har Sakdå. ständigt mött svårigheter, tills man
nu ändilgda kommit derhän, att vi icke ens till namnet hafva
någon omfattande skolstyrelse. Men just derigenom har ock
Pehofvet blifvit så mycket mera tvingande, och för att döma
efter herr Svedboms väl motiverade bevisning och andra ti-
dens tecken, synes frågan icke länge kunna uppskjutas,
sedan den styrelse, som var på väg att utbilda sig, 1$0
bortblandades, och år 1853 slutligen ”belt och bållet —
borttappades.”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
