Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte VIII - Öfversikt öfver den nyaste Litteraturen - [38] Jean Pierre, Kjöd och Aand eller de to Veie. En Sjælehistorie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
492
öcken. — Det är kärleken i dessa dess motsatser, som förf.
i förevarande arbete skildrat. Han bar kallat det en ”Sjele-
historie”, och det förtjenar namnet; ty det ådagalägger , huru
själens Hf gestaltar sig och måste gestalta sig, allteftersom
den hängifver sig åt himmelska eller demoniska makter. För
att nu emellertid kunna rätt uppfatta detta arbete och få en
klarare utsigt öfver betydelsen, af hvad deruti förekommer,
skola vi kåsta en blick på ett annat slag af diktare, som be-
handlat samma ämne, men på grundväsendtligt olika sätt. Det
är bekant, med hvilken färgton vissa medlemmar af den ny-
romantiska skolan i Tyskland ueppträdde i detta hänseende.
De funno, att verkligheten ej var, hvad den borde vara, alt
det naturliga blifvit menniskan fremmande, och att konvenan-
sen var det styrande. De funno, att äktenskapet af mången
ätisågs såsom en blott formalitet och ofta uppgjordes af låga
beräkningar , utan behörigt afseende på hjertats kraf, att troö-
het makar emellan i de högre kretsarne ej sällan ansågs så-
som en oformlighet, och att förhållandet mellan föräldrar och
barn urartat från sin ursprungliga heliga bestämmelse. En
reaktion var således härutinnan både naturlig och behöflig.
Hade de nu derföre endast gisslat dessa missbruk, framhållit
det föraktliga i äktenskapet såsom ett blott yttre hånd. ådaga-
lagt det i högre mening betydelselösa i en tom sedesanibel,
vore deremot intet att anmärka, tvärtom; men de gjorde icke
blott det konventionella äktenskapet, utan äktenskapet i sig
sjelf, till en nullitet, de aflyste icke blott sedesamheten, utan
sedligheten, och säfvo derigenom passionerna lösa tyglar. I
stället att rena och förädla den verklighet, som fanns, diktade
de utanför denna en fantastisk drömverld, deri den ”fria kär-
leken” såsom ett barn af sinnligheten förde spiran. I denna,
liksom i en för all verklig ådergie och sannt andligt lif frem-
mande dufvenhet, satte de den högsta lycka. De antydde
dennas momentana evighet och nöjde sig ej med mindre, än
att göra lifvet till ett sådant évighetens njutningsmoment.
Det var således ett Köttets herradöme öfver Anden, de pre-
dikade, dessa evighetens momentanister, hvaraf blef en nödvän-
dig följd, att de upphäfde familjen, vanhelgade qvinnan och
dymedelst sprängde sedlighetens grundvalar. Fredrik Schlegel
är deras chorförare, och i hans ”Lucinde” kan man finna
bevisen för sanningen, af hvad vi anfört. Delta negerande af
fe ignerens detta dyrkande af ”Genuss des Genusses” "), detta
4) Ich genoss nicht bloss, sondern ich fiählte und genöss auch
TO Lucinde, Ein Roman von Friedr. Schlegel Berlin
17 S.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
