Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte IX - Tham, W. Några ord om K. Carl XI:s förmyndare ooch deras samtid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
522
ståndsbröder berodde, naturligt nog i en tid med så föga be.
stämda former, mest af personens egen förmåga och ställning:
ej blott att Evander förlorade inflytandet öfver de sina; det
är ock en märkbar skillnad mellan en landtmarskalk sådan
som Gyllenstjerna, bvyilken nästan despotiskt beberrskar silt
stånd, och en Oxenstjerna, som är nära alt nedlägga stafven,
för :det ban ej kan drifva sin vilja igenom, ej ens bibehålla
ordning vid öfverläggningarne. — Alla ordförande för stån-
den taga sjelfva del i; diskussionen. 3 :
Slutligen, riksdagarnes stora långvarighet, af fyra må-
nader trenne gånger å rad, och det utan särdeles vigtliga
föremål för öfverläggning, om wan undantlager den af år 1672,
sticker af mot föregående tider, och vittnar om frånvaron al
elt ledande öfverbufvud. Man ser frågor kastas fram och
tillbaka mellan rådet och stånden, mellan plena och utskott;
man ser beders- eller rangstrider borttaga tiden för allmänna
ärenden; man ser sflånden spart färdiga, om det längre så
fortgåll, att tvista om en makt, som går styrelsen ur bän-
derna. Med ett ord, man ser förespel till regerande ständer.
5. Vi hafva ofvanför talat om förmyndarestyrelsens om-
sorger från början all anordna sin egen ställning och rikets
inre politiska förbållanden. — Samtidigt bade den dragit för-
sorg om dess yttre förhållanden; och detta är, just för denna
första tid, den vackraste sidan af hela dess verksambet. För-
tjenslen var ej minst Per Brahes, som då ledde rådets öfver-
läggningar. Med en särdeles ståndaktighet å dess, och skick-
lighet å underhandlarnes sida, visste man att begagna de re-
dan: antydda omständigheter, som efter konungens död gjorde
de medlande makterna mindre obenägna mot Sverige, till att
vinna freder, sådana ständerna sjelfva erkände sig knappt hafva
kunnat boppas. Ej allt vanns kanske, hvad afledne konungen
äfven i sina sista dagar önskat och velat, men. det vigligaste,
och vida mera, än tolf år förut efter flerdubbelt långvarigare
krig, och med bättre utsigter.
= — Likasom man härvid ej synes hafva misströstat om rikets
förmåga att, om det skulle hafva gällt, fortsätta striden mot
de många fienderna, så ångrade man snart att hafva slutit fred
med alla. Det var ej lätt att finna sig i de nya förhållan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
