Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte IX - Öfversikt öfver den nyaste Litteraturen - [55] Tidskrift för Lärare och Uppfostrare, utgifven af J. A. Dahlström, C. Ekendahl m. fl. Fortsättning och slut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
556
vida nya elementarskolan härutinnan träffat det rätta, derom
vilja vi icke tvista. Nog af, problemet är gifvet och måste lösas.
JM 2 är en temligen utförlig afbandling, men af så ringa
interesse, i en så släpig och tungläst stil och derjemte med
så mycket anspråk på infallibilitet, att dess genomläsande är
ett verkligt tålamodsprof. Förf. anser latinet såsom ett slags
arkanum för all högre ”ethisk” och intellektuel bildning. Af
latinläsning skall hemtas förståndets skärpa, själshöghet, ka-
raktärsstyrka, mod och tillförsigt. Att ”den, som riktat sitt
velande med kännedom af detta språk, skall hafva en större
insigt i modersmålets skaplynne och deraf följande större sä-
kerhet i dess behandling”, förstås då af sig sjelf, men icke nog
härmed, ”han blir ock derigenom i stånd att klarare be-
döma sin egen tids förhållanden och att deltaga i lösningen af
dess frågor.” Man må förvåna sig öfver så mycken fåviskhet
i så få ord! Att åtskilliga tyska Stubengelebrte och bokma-
kare hafva i sekler upprepat dessa och dylika omotiverade
satser, dervid hafva vi bunnit vänja oss. Men att en svensk
lärd i sin bästa mannaålder, ehuru latinet varit hans bhufvud-
studium vid universitetet och enda undervisningsämne vid ele-
mentarläroverket, så oklart bedömer sin tids frågor, och bland
dessa äfven skolfrågan, och i stället för att bidraga till dennas
lösning arbetar på dess intrassling, måste verkligen förvåna.
Skall nu förevarande uppsats derjemte tjena såsom stilprof af
den, hvilken genom latinet ”kommit till större insigt i moders-
målets skaplynne och till större säkerhet i dess behandling”,
så kunde mången vara färdig att önska detta språk dit pep- -
paren vexer. — Hvar och en må gerna bafva sin öfvertygelse
för sig och äfven fordra att den af andra skall respekteras.
Men uppträder man för att offentligt göra den gällande, så
måste det ske på ett förnuftigt sätt och med rimliga skäl; an-
nars gör man bättre uti att behålla sina åsigter för sig sjelf och
deruti söka sin tillfredsställelse, medan man skrattar åt hela
den oliktänkande bopens förmenta dårskaper. — Dock låtom
oss exempelvis taga en och annan af förf:s satser i betraktande.
Afsigten är att ådagalägga latinets oumbärligbet såsom
skolstudium och bildningsmedel. Denna oumbärlighet skulle
följa dels af den lärda skolans, dels af bildningens egen be-
skajffenhet.
| I förra hänseendet yttras bland annat: att skolan väl hos
oss står i strid med tidens anda, men att detta, långt ifrån
att vara en brist, är en förtjenst, ty med tidsandan betecknas
”ingenting annat än det timliga, ändliga och vexlande i Iifvet”,
skolan bör deremot ”bevara det eviga och oändliga i mensk-
hgbeten, det i all tid bestående”; hvilket åter från de gamla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
