Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte IX - Öfversikt öfver den nyaste Litteraturen - [55] Tidskrift för Lärare och Uppfostrare, utgifven af J. A. Dahlström, C. Ekendahl m. fl. Fortsättning och slut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
337
kommit till oss genom de klassiska språken. Men hvad annat
är nu hela den klassiska litteraturen än ett uttryck af. den
fordna tidsandan, så vida vi annars måste medgifva, att hvarje
författare är ett barn af sin tid? År det då så alldeles. gif-
vet, att forntiden uti sig innefattade mera af det eviga och:
oförgängliga, för alla tider bestående, än nutiden? Med all akt-
ning. och kärlek. för. Grekland och Rom, väge vi sätta. delta
i fråga. Vår tid är i många hänseenden mycket förderflig och
förkastlig, men. om vi icke. alltför mycket irra oss, så bär den
i. sitt sköte ett frö till något bättre, hvaraf man kan förnimma,
att kärlekens religion snart i tvänne årtusenden lifvat och ver-
kat inom vår verldsdel. Hvaraf dessa högljudda fordringar på
allmän rättvisa i alla menskliga och borgerliga förhållanden,
enligt: hvilken proletären, såsom menniska och samhällsmedlem,
aktas lika med de rika och mäktiga på samhällets höjder?
Hvilka. sträfvanden i forntiden kunna jemnföras med dessa?
Sjelfva: socialismen och kommunismen, hvad äro de annat än
missförstådd kristendom, tillämpad på samhället och. egande-
rätten 2? -Jemnförom nutidens politiska sträfvanden med Grek-
lands och Roms, med sina friborne, frigifne oeh.slafvar, sina
patricier och plebejer, med sitt förakt för hela. den öfriga
”barbariska” menskligheten, och sitt omättliga begär att på
dess bekostnad. utvidga sitt välde. Jemnförom: härmed broder-
lighetens, jemnlikhetens och frihetens princip, såsom den uttalas
i Frankrikes. nya författning, samt med den nyfödda republi-
kens högtidliga löfte, att: lika akta sin och alla folkslags na-
tionalitet och att: således aldrig draga svärdet för ait kufva
och eröfra:.. Ur denna synpunkt skall utslaget icke blifva tvif-
velaktigt.. Huru många förvillelserna, huru. stor förvirringen
än må visa sig. i det yttre, så tvingar sig dock på hvarje o-
partisk domare den öfvertygelsen, att den eviga kärleken och
den eviga rättvisan gripit folken och vill. göra sig bland dem
gällande. - Huru länge det skall lyckas listen och våldet att
förvirra, hämma och kufva, kan intet menskligt öga förutse;
Men sanningen och rättvisan. skola segra till slut, och då skall
det eviga, det oändliga, det i alla tider bestående i tidens
anda blifva uppenbart. Emellertid, huru förvirradt., ja! för-
tvifladt det ock måtte se ut, behöfve vi väl icke inom heden-
domen, må den också heta den: klassiska, söka detta eviga och
oförgängliga, så mycket mindre som det eviga inom; heden-
domen längesedan skulle gått under, om det icke, upptaget i
kristendomen, framträdt i föryngrad och förherrligad. gestalt;
och då så är och så måste vara, torde vi icke heller be-
höfva bilda: skolan efter antiken, utan fastmera vinnlägga 0ss
derom, att. skolan måtte bringas i öfverensstämmelse med det:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
