Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte IX - Öfversikt öfver den nyaste Litteraturen - [55] Tidskrift för Lärare och Uppfostrare, utgifven af J. A. Dahlström, C. Ekendahl m. fl. Fortsättning och slut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
358
eviga i nutidens anda, samt förädlande och upplysande i sig
upptaga och åt sina alumner meddela detta. Härmed äro vi
dock långt ifrån att vilja förneka latinläsningens nytta. Vi
medgifva den gerna en plats jemte, men icke uppöfver öfriga
läroämnen, och hafva föröfrigt endast velat visa, att förfat-
tarens sats om skolans förhållande till tidsandan, långt ifrån
att vara ett axiom, hvilket vi måste låta truga på oss, icke
en gång såsom problem låter bevisa sig.
I sednare hänseendet heter det att ”latinet är behöfligt
för alla dem, som önska en djupare och mera omfattande bild-
ning.” Rådfrågom både theorien och erfarenheten. Ingendera
känner något annat vilkor för verklig bildning, buru djup och
omfattande den än må vara, än förmågan att djupt känna, re-
digt fatta och tänka, samt klart och precist uttrycka hvad man
tänker. Der denna förmåga finnes, der är bildning möjlig,
och varder just i mån af denna förmåga verklig hos hvar
och en, som använder densamma för att grundligt och väl
studera något vetenskapligt ämne, hvilket som helst. Linné
hade, såsom bekant är, en riktig bäfvan för latinet såsom klas–
siskt språk, och förf. torde ändock icke kunna frånkänna ho-
nom djup och omfattande bildning. Berzelius lärer icke heller
varit latinare, men härmed må nu hafva förhållit sig huru som
helst, så kunde litet latin mer eller mindre hvarken öka eller
minska hans snille, storhet och ryktbarhet såsom vetenskaps-
man. Geijer skref, såsom man vet, en nog medelmåttig latin,
men en så mycket gedignare svenska, hvilken, om den ock
har sina egenbeter, dock visar, att han kände språkets ’skap-
lynne, och förstod att begagna både dess rikedom och skönhet.
För att liksom i förbigående gifva den nya skolformen ett
dråpslag, antages ”klass-systemet såsom det enda riktiga och
såsom ett oeftergifligt vilkor för direkt undervisning.” Förf.
4 säger sig sjelf vara opartisk. Likväl förråder detta yttrande
"jemte flera dylika antingen uppenbar väld eller en oförlåtlig
okunnighet. Han bar nämligen många år varit Gymnasiilärare
1 hufvudstaden utan att anse den nya skolformen värd så myc-
ken uppmärksambet, att han kommit underfund med, att di-
rekt undervisning meddelas i nya Elementarskolan. Af samma
halt är det öfriga klandret mot nyssnämnda skolform.
JM 5 är en i alla hänseenden vigtig statshandling, genom
hvilken Läroverksreformen dels blifvit besluten, "dels kommit
derhän, att ingen återgång synes möjlig. Öfver ett sekel har
man erkänt svenska skolans brister, men i stället att afhjelpa
dessa genom en verklig reorganisation, har man sysselsatt sig
med ett lika gagnlöst som ändlöst reglementerande. "Redan
1740 befanns 1724 års skolordning olämplig, och en kom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
