- Project Runeberg -  Frey. Tidskrift för vetenskap och konst / 1849 /
144

(1841-1850)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

IM

grannare bustammaa. Hvad som hir bør anmärkas? är all
beja indelniq^en af yerberna efter subjektet skulle förfalla;
och di den ej ens i latinet*) anses behöflig, månne, den ej i
svenskan och i allmänhet skulle kanna saklöst umbäras? Liter
man den fara, si återstå af verberna blott tvenne genera: de
som bafva objekt (objektiva) och de som icke hafva objekt.

Hvilka som böra räknas till de förra eller sednare, beror
i detta} fall på sjelfva objektsbegreppet, till hvilket vi snart
torde få återkomma. Emellertid må anmärkas, att
åtskillnaden mellan de s. k. intransitiva och de subjektiva verberna
är vida omårkligare ån mellan samma intransitiver ocb de
transitiva. Den har äfven, såsom det tyckes, undgått rec. i Frey,
som (8.550) ansett objektiva ocb sobjektiva verber blott
vara nya namn. Förf. bar, förmodligen för att förebygga
en sådan förblandning, i den nya npplagan tillagt
objektiveres nnderafdelningar. Derigenom är visserligen den
språkkunnige upplyst om förf:s mening och kan förstå, att en del
af de verber, hvilka han kallar neutrala, blifvit afskilda från
de öfriga och med de transitiva sammanslagna till ett genus,
Objektiva verber, men icke är denna öfverflyttning dermed
rättfärdigad. — Under samma genosbegrepp böra val de med
hvarandra mest beslägtade arter sammanföras. Frågan år
således, om förf:s intransitiva verber hafva större frändskap
till tran8itiverna än till de öfriga. — Med de förra kunna dé
svårligen förblandas. Transitivernas dubbla form af aktiv ocb
passiv utgör deremot en lika enkel som pålitlig kontroll. Hvad,
är det deremot, som skiljer ett intransitivt verb från ett
subjektivt? Att det förras verksamhet fordrar ett föremål! Men
ettligt den betydelse, som vår förf. tillägger ordet föremål,
finnes väl knapt något enda verb, som icke kan hafva ett
Sådant. Redan dativobjektet kan tänkas vid hvilket verb som
helst. Man kan lefva för vetenskapen eller för sin
familj, dö för fäderneslandet eller för en vän, åt men*

V) Ek, Om verbum t Latinet (Oötheborg 1858) delar de latinska
verberna i f:o Ha ndlingsver ber med subdivisionen: t raa si ti va ocb
intransitiva. 2:o Tillstån ds ver ber, bvaribland dels adjektiva dela
fabstantiva. Måhända vill man påstå, att de s. k. rena verberna vid
denna indelning ej blifvit afsedda, oeb icke ens i detta system finna
någon lämplig plats. Möjligt är, att Hr Ek ieke haft dem i särskild
åtanka. Men om han det baft, så hade de väl svårligen kommit att
ntgfira ett särskildt genus, utan ett species eller subspecies. Ocb detta
är väl deras rätta plats. Wimmerstedt, som haft sig bekant vår färf:s
indelning, bar ej heller upptagit dem såsom ett genus, utan subsumerai
dem under de subjektiva. Detta är väl äfven rådligast i ett språk,
der några - impersouella verber åro objektiva, så vida man ej vill an-*
taga fyra genera.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 03:13:44 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/frey/1849/0148.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free