Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skillnaden mellan objekt ocb adverbial bordo fibea
språk-brakel d. v. s. braket af préposition få våra a%$riftde.
Annars får mail måhända alltför inånga objekter, aås om t. ex.
i satserna: Del regnar pft rågskylarna. (Sossen klaMrar
öfver taket. Frun siller i soffan m. fl. ja, i många fall
lårer en annan låraré med nödgas etkänna sin oförmåga
alt afgöra, anfingen man bar ett adverbial eller etl aktiv
objekt; t. ex. Bänken är gjord af träd. Handen opridge» för
piskan. Höken sväfvar öfver dufvan. Manskapet spretar
på vådelden. Han ligger i badet m* fl. Skalle man af
exemplen i Jlf 99 B. våga draga en slnlsats, så synes förfa
mening vara att tillerkänna ett aktivobjekt åt de a. k. vérba
affectas, bvilkas orsak tiHika, enligt vårt språkbrak, kaUas
sinnesrörelsens föremål *). Då delta språkbruk Hkvtfl ieko hår«
flyter från grammalikaliska åsigter, så kan man med skal fråga:
hvad gagnar det satsläran att upptaga detsamma ? Är det me*
ningen att man genom agentens underordnande undisr objekts*
begreppet — till hvilken svåra operation de öfriga s. k. ak*
tiva objekterne måste såsom mellanlänkar bana vågen — i
den passiva meningen, för sig betraktad, skalle finna ett gil*
tigt skål att kalla verbet objektivt, så borde sjelfoa af*
sigten hafva afskräekt från operationens vorks tältande, då
dénna står i strid med Jlf 02, der föremålet alltid kallas
lidande, oek säges vara subjekt i den passiva ook
objekt i den aktiva satsen. DerliH kommer, att samma aktiv*
objekt ft:o sammanblandar hvad som kör skiljas, nemligen
ett ackasativobjekt ocb en préposition med sk t kasusord, eme*
dan dess definition griper ki på acknsativobjektets gebiet; Sto
åtskiljer, hvad som både kan ock bör föreoas, nemligen hvad
som bestämmer predikatet till orsaken, detta predikat må vara
ott verb, som betyder en sinnesrörelse, yttrande deraf, eller
hvilket annat söm helst — Àf dèlta ak ti v objekt kan knappasi
något annat än svårigheter oeh oreda för läijuögé* vara att
kemta, då deresiot ingenting kan vara lättare att åtskilja än
att aekasatfvobjékt oeb ett adverbial», taget aben idenvid*
sträcktare betydelse, att det för tnbegrfya både agent ocb
öfriga s. k. aktivobjekter.
Sjelfva dativobjektet har med ett adverbial så mycken
fråndskäp, att det nog tager låijnngens eftertank* i anspråk.
För att skilja det derifrån vet jag ingen säkrare regel än
*) I latiaet keler ta», soi, Rostri etc. genitiuef*objectivas, chant
Vål legen påstår att tui är objekt i satsen mi&pei m», iWy Skalle ej
likaså i svenskan adverbialerne i lV:o 99 Ö. knnpa kallas objektiva
adverbialer, om man såsom föremål anser dem bÖPa särsfcildt ntiqfifkas.
flig synas de knapt förtjena detta afteende.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
