Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rare är ock »nbytet , ocb egentliga kMklaihmlstftfft Mvt
sin kestkida’ plats, hvilken «j kan förämlNt uHm wibylø «f
konjunktion. Tili dem närmar sig fer tanken aatsbiadatageu
med «xpkmlift nem tigen, kvilwt insmyger es Venninne
tøternsed tas mellan den både setter, ßmedan det üfctäl dr
Uott en terminus Intermedins, så hmma satserna byte nns^
oefc således anses koordinerade. Konklusiverae däremot tith
manfatte i ett ende ord, både «W sppqnsds af <taa logiske
ternn mis major, hvilken forut tir våmd, och en terminus
intermedtøs.
Enligt min redan yttrade mening om det s. b. førmefta
subjektet HOet* — a tt man nemligen gema kan våga erkänna
det för ett gremmatlkaTiékt subjekt — skolie följa, att 498 A.
och 484 A. icke innehålla subjekts- utan attributssatser. Med
Snbjektssatser skulle de lyda: A tt man Itirer något 1
barndomen, år nödvändigt; Om vådret btir rackert, är
ovisst o. s. V. Kanske skall man anse detta förslag fôr en
allt för stor grammatlak formalism., RoA hoppas jag ett
blidare omdöme, sedan man tillsett, hvad satsläran derpå Vhmet
eller förlorar. Att man förlorar de ”ro & a verberna” crdh de
”rena satserna*’ är redan anmårkt. Äfvenså skalle man
förlora en bel mängd snbjekts- ocb objektsatser, hvilka man
äterfinge såsom attributssatser. Der emot vinner man, att
intet ord, som kan hafva en betydelse och nnderstnodom irara
af vigt, förkastas såsom onyttigt, ocb derjemte en större
klarhet ocb konseqvens i hela läran om stftsfoeningor. I M 455
kallas samma det, hvilket både förut och efteråt heter titt
formellt Subjekt, fôr ett demonstrativ, hvilket sattes i
hdf-vudsatsen såsom bindeord. I 436, &t man den riktiga
regeln, att det ntélemnas, så snart det ej fôr tydlighetens
eller eftertryckets »kolt fordras, hvaraf följer, att det i
motsatt fall ej får otelemnas. I talspråket hår det för detta
ändamål äfVen större eller mindre tonvïgt. "Såsom denna
ton-vigt kan variera efter organets alla nyanser, så» han äfvcn för
tankan det eftertryck verrier», som man genom demonstrativet
åsyftar, så att det understundom btir «omärkligt. Men tir detta
ett giltigt skäl att förkasta dess egenskap nf subjekt i
allmän-het? Borde icke regeln snarare utgå från de tierMdiga
händelser, då det faar en betydelse äfveu för tankan, oeh såsom
en speeialbäadeisc omnämna, att denna betydelse kan vm
nästan ingen *). — Såsom demonstrafti vpronomen eger det inom
*) Rätta platsen för denna upplysning, fir *51 ej omöjlig att fiisa
Måhända to re den lämpligast i It;o 190, der subjektets Tigt inom
satsen je niföres med predikatet*.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
