Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
/
då han, med dofter fråd skog och äng, nästan smekande strök
fram ofrer ett åldrigt; men ädelt menniskoansigte, som från
en altan på hoset — hoset med herregårdsmin — sågat
öfver fältet, och tycktes njata af morgonens friskhet.
Det var fruns på herregården. Det var Fru Cecilia
Ner-denhjelm8. Hon var en högvext frn, gestalten något lutad,
snarare mager. Hon har ljusa, vida kläder, en snöhvit
li-nonshufva öfver det silfversprängda, i pannan delade håret,
som i mjuka vågor gick ned öfver tinningarna. Hela hennes
utseende hade något mycket ljust och värdigt; ansigtet med
dess prigel af högsint allvar och godhet syntes, nästan vara
utan skuggor. Det kunde dock ibland se mycket åldrigt ut.
Det låg då något tungt öfvej* pannan, och i runorna kring
ögon och mun läste man intrycken af långa mödor; — hon
gick åfven mera lutad ibland, som om hon haft en börda på
sina axlar. Man gaf henne då väl sextio år, och mera............
Men i hennes bättre stunder och särdeles när en fin, ljus
rodnad färgade kinden, och öfverläppen spetsades till ett godt
skämt, eller hufvudet reste sig i frimodigt lynne, då ville man
knapt gifva henne femtio. En vacker gammal fru var hon,
det är visst.”
Till denna skildring tillägga vi följande egenskaper hos
den gamla: ”Hon har i sitt vasen något högst eget och som
fäster menniskor vid henne. Hennes bestämda och redliga
sätt ger trefnad och säkerhet åt dem, som äro omkring. Man
rättar sig lätt efter henne och finner sig väl deraf.” Vi
citera detta så mycket heldre, nr M:ll Bremers skildring af
”ma chère mère” i Grannarne, som de båda gummorna
verkligen bafva ett starkt syskontycke med bvarandra. I
allmänhet börja M:li B:s karakterer att bli hvarandra så der
temli-gen lika, från roman till roman; och det är just icke så
mycket att undra öfver: de äro ju legio till antalet, och alla
goda, — -liksom allt i de Bremerska produkterna är i
grunden godt, — samt kunna således ej förete, hvar för sig,
många nya drag. Detta visar sig ock i ”Midsommar-resan”,
synnerligast i en person, hvars grunddrag går genom hela
M:ll B:s författarskap. Doek derom längre fram; låtom oss
nu gå in till Innerstan, den person, som står,
eller.åtminstone är ämnad att stå fru Cecilia närmast.
”... Men det finnes innersta och innersta. Do är min
innersta, ty do hor innerst i mitt hjerta”; — säger förf. i
sin tillegnan till en älskad syster. Ref. har ej stort att
till-lägga om bokens Innersta, den lama Ina: hon är familjens
högsta domstol, till hvilken alla måste vädja, då själens och
hjertat8 angelägenheter skola afgöras. Men det sker så sällan,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
