Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
deklination’rna, Inlärde dem nu. med synnerlig lä U lie t ^
hvilket oek taller sig helt naturligt, då den nya ordningen
signum , signum, signum, signi, signo, signo, och i piur.
si-gtn, signa, signa, signoruro, signis, signis, är betydligt en*
kUre än den gamla krångliga ordningen: signum, signi,
signo, signum, signum, signo, och i plur. signa, signorum,
signis, signa, signa, signis — ett förhållande, som från
lärjungens synpunkt ingalunda är att förakta*), äfven om deu
nya följden ej vore den genetiskt rigtiga. Äldre lärjungar
dcremot kunde ulan möda snart nog vänja sig vid den nya
följden, om dem tillätes att efter behag deklinera efter gamla
eller nya ordningen.
För alt inför de läsare, som med forevarande ämne ej
gjort sig närmare bekanta, rättfärdiga denna sednare
uppställning äfven från vetenskaplig synpunkt, vilja vi nu något
närmare ingå i de skäl, på hvilka den af förenämda
pbilo-loger vedertogs. Såsom redan anlydt är, var Rask den
första, som, till följe af sina studier inom den af bonöm så
kallade Sarmatiska språkklassen, ställde Aecusativen strax t
efter Nomiualiveo. Bopp har, följande de Indiska grammatici,
gjort sammalunda i sin Sanskrit-grammatiks: också äro i
Sanskrit Nom. och Acc., som jemte Voc. af Bopp
(Vergleichende Grammatik. S. 153) betecknas med namnet starka
casus, mera skiljda från de öfriga än i Grekiska och Latin.
Men hvad språk man’än må taga, så står Acc. så att säga
på Nominativen8 sida**), såsom motsats till de öfriga s. k.
Casus obliqui : dessa tvenne kunna, för att tvärtemot det
vanliga bruket använda detta uttryck, kallas Casus recti, i det
de icke beteckna föreställningen såsom slående i något
sär-8kildt förhållande till, utom såsom direkt deltagande i den
utsagda bandlingen. För förhållandet mellan de af dem
betecknade förställningar utgores exponenten af handlingen sjelf,
i det den på olika sätt utsäges om begge, hvilket visar sig,
om satsen förbytes till passiv form. Ty objektet för en
handling är ju sjelft inne i handlingen, som utsäges om både
subjektet och objektet: det är bandlingens andra factor (det
passiva subjektet). Hår behöfde intet särskildt förhållande
iil] handlingen betecknas, utan ordet sattes utan böjning till
verbet. Men denna enkla juxtaposition begagnar språket
äfven i några fall, bvarest en föreställning visserligen icke
såsom objekt är omedelbart föremål för en bandliug, men till
*) Madvig, Bemerkungen über verschiedene Punkte etc.
Braun-schweig 1843. 8. 27 f.
**) Jtnf. Reisigs Vorlesungen S. 611.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
