Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
S8f
följe af sin egen nalur och elt visst predikats beskaffenhet et
Ialt uppfattas i sitt förhållande till detta, att en sirsklld
beteckning vore öfverflödig (Accusativus temporis et mensura).
De öfriga casus deremot beteckna en utanför den utsagda
handlingen stående föreställnings förhållande till densamma,
hvilket förhållande för åskådningen måste présentera sig
såsom lokalförhållande, såsom t. ex. i satsen: gif boken 11
honom*). De aro derföre alla lokalcasos och tillika
pre-positionella casus, hvarföre de ock under språkens
revolutioner småningom upplösa sig i propositioner; detta ursprung
ega de också alla, med det undantag, alt hvad som nu
kallas préposition, fordom inom vår språkslågt til! en god del
var ^ostposition, såsom det ock ännu visar sig vara i den
Grekiska och Romerska poesiens anastrophe. I några
barbariska språk är hela denna casusbildning ännu påtaglig **). —
Nominativen och Aceusaliven sammanfalla således antingen
såsom Icke-Casus eller såsom Allmän-Gasiis (vocativen
hehöfva vi här ej nämna, ^lldeustund den står utom satsen,
och der, hvarest den är olik Nominativus, bildas genom
för-kortadt uttal af stammen. Något tvingande skäl, hyarfÖJ*
man skulle söka beteckna motsatsen mellan Nom. pch Acc.
finnes icke alls: denna åtskilpad har derföre ock uti vårt
och flera andra språk, med undantag af pronomina, utan att
ersättning bortfallit. Utom i det rent objektiva förhållandet
begagnades denna allmän-casus också, hvarest ett forhållandé
genom sammanhanget var så tydligt angifvet, att det ické
genom någon oblique casus behöfde betecknas, t. ex. nar
man vid omtalandet af en rörelse nämde ett enskijdt,
be-8tämdt ställe (nomen proprium), hvaraf uppstodo uttryck,
*) Jmf. Lange. De ca su um univers!* causis ei rationibns. JQauf.
tar,g. P»g. 46.
**) I förbigående kan anmärkas, att Genitiven i de äldre språken
af vår språkstam e] gerna kan karakteriseras såsom possessiveasus,
såsom flera pkilologer gjort: si kallas han t. ex. af Rask, om vi ej
miss-mi nne oss, Ejeform, af Ek (Deformiscasuumtatiaorum, Up*. 1889,
pag. 9) casus possessivus. Icke ens uti vårt språks genitiv 4r
egendomsförhållandet det förnämsta i genitivens väsende, utan anarare
sammanhangsförhlllandet mellan tvenne föreställningar: att detta
är fallet med de nämda äldre systrarne tiU vårt språk, kan tes deraf,
att det genom Genitiven uttryckta fäahållamlet uppfattades under eu
Jokalirkådiiing, såsom ett utgående ifrån ell. dyl. — Qm ei så vore,
kunde vi ej föreklara huru i de förenämnda språken adjektiver oen
verber kunna förbindas med genitivus, hvilket för oss och flera af
våra samalägtingar, såsom Danskar ock Engelsmän, är omöjligt. Detta
■sednare är äfven fallet med Semiterna, bvvlka, såsom bekant är,
beteckna saosmanhangsförkållandet genom ordställningen eller genom
förkortning af det styrande ordet.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
