Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Latioet äfven i sådana masculine som sol, i Sanskrit i
ma-sculinformen ma = hat (magnas och magnum ; mase. & neutr.)
Såsom casus ega vi den qvar i Sanskrit,] Grekiska och Latin
(samt Isländska) i alla neatra, hvarest, såsom bekant ar,
nom. och acc. åro atan åtskiload. Merendels hånger sig
likväl till stammen i Sanskrit oeh Latin m, i Grekiskan y
(pun-ja-m, bonu-m, àyaH-v). Detta m visar sig likvål vara ieke
ett annorstädes ifrån hemtadt tillägg med sårskild betydelse,
ntan en blott och bart euphonisk forandring af stammen, ett
till ordets öppna ntgång sig parasitiskt anslutande nasalljnd,
som i många språk har analogier: den bekantaste af dessa år
den s. k. Nuonationen i Arabiskan, hvilken i stat. constr.
bortfaller. Ej heller i vår språkslågt förnekar detta ljud sin
parasitiska natur: i Grekiskan visar den sig genom ljudets
vidsträcktare användning, ty detta y hets neutra och
accusa-tiver är fullkomligt identiskt med det s. k. y fyeAxwm*år; häri
ligger ock förklaringen för elisionen af m i latinet. I
Li-thauiskan består enligt Bopp (Vergleich Gramm. S. 176)
ac-cusativändelsen i ett doft nasalljud, motsvarande hvad man i
Sanskrit kallar Anuswara. -— Sedermera under språkets
utveckling skiljdes Nom. från Acc. uti de substantiva som
betecknade lefvande föremål, samt erhöll s till ändelse, hvilket
utgör nominativens kännemärke såväl i Sanskrit — der för
dess användande eller uteslutande endast några i folkets
uttal grundade modifikationer ega rum —- som i Grekiska och
Latin; likväl utelemnas det i alla 3 språken, sä snart ordet
antagit den speciella femininändelsen (å, a, «,17), i hvilket
fall subjektsbegreppet framhålles blott genom ett skarpt,
nasalen undanträngande uttal*).
Hvad vi nu anfört om förhållandet mellan Nom. och acc.
i singularis, bekräftas i pluralis ögonskenligen af den äldsta
af de Latinska deklinationerna, nemligen den tredje **),
hvar-est i Latinet begge casus äro lika, och i Grekiskan endast
förete en lätt, troligen blott euphonisk, olikhet. Något
liknande eger rum i den första och andra Grekiska och
Latinska deklinationen, hvarest accusativen uppenbarligen har samma
märke som i tredje (s), men här förenadt med stammens
vokal till os, as, opç, aç, medan i subjektsförhållandet en annan
*) öftrer de få fall, i kvilka i Latin ock Grekiska »ascalina ej
antaga detta nominativmärke, beköfvea kär ingen detaljerad
framställning. I några inträder då ett mera afrnndadt uttal, kvarvid en
konsonant nttränges (AcW pro Alors). I Sanskrit utelemnas s öfverallt^ der
orden ändas på konsonant.
**) Beviset för denna sats kan ses t. ex. kos Ek l.h pag. SI san-,
Krügers Gramm. S. 267 ff. fl.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
