Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
lint* »o*»’ gifrü kornarts sim eà retlighet, Waéaf åter Oft Mÿ»
dv^jilbet üéci od förlöder kento att néd ifoltM
ao med på de>y «on pé samhaiktrapplm sfårt ett steg l<pr«
än koniyden rika, fjësade, ejpoiftaktiga åökén. Haliaer dm
ml hyitr an fidel fitoltlel: bir yppar ej ai» kirlfeb fort aH
icke uUMta sig for bold från benoeK dda; jodt derfore,, ail
ban rtefc, ln>r Edith och bernes mor Ms ils inbllade böjd
bétraikla bortom, fordrar ban, ait Edith, drifm ait Sur kir*
lébÿ akarll aaroui sîg bon dm. Allt daita röjer Snillet* säkra
bHtk i mennetkowpile* oeb det fifckaode kjartai
HU «Il reds (kana ttrkülbadea hade det, såsødi ri o£
ram anvnarkt, Tarit dnskligt alt förf. Mit ltfsatan mrtra te
in i Ediths inre. I afseende på Helårer åter kr detta lantcsä
sampråk fyldt på ett efcblfvllt ocb gripande aätt, geann de
Vsekrs aeenevaa med de« döende mode ro. Under samtal al
dias emellan om bana hjertes angelägen betor * gör dira* gamlrt
det’klart för sin Ernst, att ban älskar Edith oeb »tt bort
måst* ilska honom tillbaka, — hont Ediths stötarnppförtande
endest härledt sig deraf, ett bo« "liadlr fara för sig sjeif’s
boa’ ville ”utvidga a fs tåode t” dem emellan. . . . Denna hk
Helmer, som visar sig på berättelsens skMeplrttsi blott for
att dö och i »låa sista- stunder at tal a en vilsignelserib pro*
pbetia om sin sons framtida lycka 4 forekommer sökt» en
ap-paritin«, som en Försynens hud bo rer sk a. Det är liksom oart
ett bÖgre öde med benne skulle gripa in I handlingen ^ ed»
för de blod förf. egiiat åt dessa tnfior Mir ef all«aast
ht-teralurew, utan b varje läsarens hjerta henae tack skyldig.
l>ew ädle högsinte Helmer, bokens bjelte, råkar kärt
som «digt af t kli öfrermensMigu Det år en gaåsmal so*
märkning, att förfatfarfimor svårligen kunna saa«t tetkas man**
liga karakterer; och en Helmer kr verkligen svär att finna h
verkligheten. Hvilken förening af ajälsstorhet ocb hjörtatrt
adel, af djup kärlek och uppoffrande resignation! — se t. ex.
det präktiga- samtalet med Edith, andar perioden af henne«
förkofning ared Herrman (Dbl. i. sidd. 5SD—h39)> Ernst»
Helmer är sålunda högst* intressant — såSom* förfis ideal.
Vi hafvo> ett par gånger irtnut Grefve Herman, såsoart
Bdrlt» fäst uran. Hela grefvens uppträdande är egaadt att
väda’ intresse och deltagande, genom den ovanliga stams*
sÿdk dom, b va ra f han lider, föra »bedd af religiösa» grubblerier?
ocb det är* vfil Mnkt, att han slutligen ville söka bot i fcflr*
leken, — så mycket mer; som» detta bl k* en sammanbindnings^
lfink i handlingens; kedja. Det åt nämligen åcrfåw kan lois*’
itfer t?H Dagby , Ull Edith. ... Dé IrKfra förlofrade. Del vart
en* börd strid» i- den nyekfollas själ; dock, slutftgett* segrar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
