Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
5S7
karo stor som belst. Hvad rigtigheten af Hr itoncki
thcore-tiska grunder angår, skola vi snart få se, buru dermed kan
förhåna sig, ocb särskildt, hvad ” Oldnorsken" beträffar,
hvilken nu ligger våra bröder Norrmännen lika mycket dm biertat,
som sedan lange 9idönsk tunga" legat våra bröder Danskarne,
så blifver dock oldnorsk och dönsk tunga, i evinnerlig tid,
éj »nnat än en brytning af det renare Fomskandinaviska
stam-sprfik, som val någongång ocb någorstädes fore Harald
Hår-fager8 ocb Gorm den Gamles dagar, i Norden taladés. Ingen
Riidbeckiansk byperpatriolism för Norden och dess fornspråk,
bufru högt än dessa föremål äfven af oss värderas, skall dock
förmå oss att i likhet med förf. klassificera detta fdrnspråk
vafe sig i jemnbredd med eller till och med ofvanför den
Ul-filanska Götiskan; denna Götiska är vida äldre ocb renare,
och innehåller såsom sådan nyckeln till de allraflesta
forklaringerne öfver så väl de Nordiska som de Germaniska
slägtstaiftmarnes särskilda dialekter och tnngomål.
Men, för att återkomma till Orthographien, skulle vi ock
för ett ögonblick antaga Hr Muncks Götiska rättstafningslära,
så frågas: hvad blir följden deraf? Först ocb främst
inlöran-det af ett kort e och o, byilka tecken språket urspruogligen
ej kännér. Dernäst sammangjutningen af dipbtbongen ei till
ett långt i; så införandet af circumflextecknet för att utmärka
dkillnadeu mellan långa och korta vokaler; vidare utgallringen
åf åtskilliga konsonanttecken, såsom ^ (*^f) ocb w (= hv);
och sist införandet af ett nytt tecken för att utmärka det
na-tfftla g. Bokstafven x (= ch) öfverboppas af förf. alldeles, och
bokstafven z finner ej heller rigtigt nåd för hans ögon, ehuru
db dock undantagsvis får qvarstå. Det är, som man ser,
många ändringar från ett håll. Skulle nu, hvad Gud för*
bjude, åndringsbegäret ytterligare gripa omkring sig, så att
den ene, för att förfäkta någon annan tbeoretisk grundsats,
den andre, för större vighet vid kompareringen med någon
annaii Götisk språkart, den tredje, för något annat af oss
o-kändt ändamål, införde ytterligare förändringar, så frågas:
hvar Vore gränsen, hvar skulle man stadna, och huru skulle
Jtiäti, under sådana förhållanden, bland detta virrvarr någonsin
Wfttia komma att inse, hvilkén slags orthograpbi vore den fullt
rätiönella? Bättre då, att hålla sig till den historiska ortbo-
nftién, sådan Ulfiläs sjelf begagnat den, ty den är fullt ut
eétäuid och konseqvent som i de flesta andra språk.
Der-med vill tef. för ingeii del hafva ogillat utbytet af de Ulfilanska
boÜstafktecknen mot de latinska, såsom mera sammanträngda,
vida prydligare för ögat och förorsakande intet besvär vid
innanläsningen. Hrr v. d. Gabelentz och Löbe hafva i sin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
