Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
normalupplaga af Ulfilas bäst verkställt detta utbyte, om man
ock vid en ocb annan bokstaf skulle liksom fuunil det
önsk-värdt, att utbytet kunnat försiggå på sonat sätt. Genom
nämde utgifvares åtgärd är den fördelen vunnen, alt bvarje
bokstaf i Ulfilanska alpbabetet svarar emot en gifven bokstaf
efter nya beteckningen; circumflexen (ocb acuten) såsom
öfver-flödiga ocb af tJUilas obegagnade, försvinna, och allt bringa»
på konseqvent ocb redig fot, utan ytterligare förändring af
hvad slag som helst *).
Ref. öfvergår nu till Flexionsläran. Mot densamma gäller
enahanda anmärkning som mot Ljudläran, att den innehåller
åtskilligt öfverflödigt och onyttigt, ja origtigt, för att
begagna rätta ordet. Pörgäfves söker man, vid betraktandet af
ett gifvet språkmaterial för en viss gifven tid, deducera des»
konjugations- ocb deklinations-paradigmer ur någon allmän
tbeoretisk princip, hemtad från det gifna språkets
beskaffenhet vid saturaa gifna tid. Allt historiskt har sin rot i något
föregående; så äfven språket. Hvilket utseende ett språk från
början haft, vete vi ej; men det vete vi, att bvarje ord i
bvarje språk har sin egen historia och sitt eget lif. Stundom
sammanträffa orden i lika former ; men oftast och vanligast
åtskiljas de. Under fortskridandet framåt afslipas ocb omskapas
somliga ord och former hastigare, andra långsammare, andra
åter sladna för sekler qvar på samma punkt. Ingen
förändring, som ett ord vid någon gifven tid undergår, griper
samtidigt äfven alla andra ord af samma kategori. Ord, som
fordom följt samma böjningssätt, åtskiljas, och andra, som
från början gått olika vägar, förenas. Denna mångskiftande
furvandliogsprocess fortgår långsammare eller skyndsammare
under språkets hela utvecklingstid, men isynnerhet innan det
genom skrift hunnit blifva någorlunda fixeradt. Det bor
således icke förvåna, om man i ett språks organism varseblifver
liksom flera bildningsprineiper på samma gång, hvilka verka
hvar och en på sitt håll, än gående parallelt, än
sammanfallande eller blott närmande sig hvarandra, än åter aflägsnande
sig, än korsande hvarandra, och sålunda bildande en
nälfor-mig labyrint af de mångfaldigaste genomskärningar. Huru
vill man då för något gifvet språk, vid någon gifven långt
avancerad tidpunkt, ur någon allmän tbeoretisk princip,
bem-tad från språkets beskaffenhet vid samma tid, härleda något
så rörligt och fluktuerande, som ordens böjningsformer visa
sig hafva varit? Nej, bär måste man oupphörligt se tillbaka
på de historiska företeelserna. Så äfven med GÖtiskan. Den
Jfr Grimm, Detiliehc Gram., 5:te Auag. sa. 879, 880.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
