Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•å kaHåde ivaga konjugationens 5:ne, icke 2me, apedadbh
Mr kafra visserligen med bvarandra mycket gemensamt, men
b6gst oratt är det Kkvål att nr böjningsformerna för t. ex.
▼erbet sokjan, sokida, sokips (söka) bärleda böjningsformerna
fÖr verberna ha b an, habaida, habaips (bafva) ocb salbon,
sal-boda, salbops (smörja). Med fullkomligt lika rätt eller lika
origtigt skalle man oek kunna lägga hvilketdera som belst
af de båda sistnämnda verberna till grund for de liäda öfriga.
Men lika litet som man i latinet för lägga böjningsformerna
af verbet amo till förklaringsgrund för böjningsformerna af
verberna moneo ocb vnnio, eller nägotdera af de sistnämnda
till grund för de båda öfriga; eller lika litet som mån i
Grekiskan får anse nägotdera af verberna nfi&u, notéu) ocb åfjUn
såsom urtyp, vare sig för de båda andra, eller för de öfriga
kontraberade verberna: lika litet är detta tillåtet i Götiskan.
Nej, grunden måste sökas längre bort. Sanskritspråkets lO.e
konjugation kommer oss då väsentligen till tjenst. Om det
år ref. för ett ögonblick tillåtet att åt en Götisk verbalstam
gifva en Sanskritisk ändelse, torde saken lättast blifva tydlig
ocb klar. Verberna sokjan, haban ocb salbon skulle då i 1
pers. sing. præs. ind. act. beta sokajdmi, habajdmi, salbajdmi,
eller ännu båttre i 3 ocb 5 person: sokajasi, habajasi,
salba-jasi; soka jati, habajati, salbajati; på Götiska i 1, 2 ocb 5
person: sokja, sokeis, sokeip, (lagja, lagjis, lagji|)); haba,
ha-bais, habaip; salbo, salbos, salbop. Hår ser man nu, i
bufvud-saken, buru den Sanskritska konjugations-karakteren aja i
Götiskan förändrat sig till j, ai ocb o: nemligen till j genom
bortkastande af de båda a; till ai genom bortkastande af det
sista a ocb dipbtbongisering; till o genom bortkastande af j
ocb sammansmältning af de båda återstående vokalerna aa tilt
d9 som i Götiskan bår motsvaras af det i detta språk alltid
långa o. Jfr Bopp, vergi. Grammat. s. 120.
Här är ock nu stället att rörande præteriti-bildningen af
de s. k. svaga Götiska verberna belysa en annan uppgift i
författarens bok. Förf. är ej nöjd med det af Bopp ocb Grimm
m. Û. gjorda påståendet, att t. ex. i præteritum sokida (jag
sökte), sokidednm (vi sokte), skulle ingå ett auxiliärverbum
med betydelsen göra, af samma stam som det Svenska däd9
missdddare, utan sönderdelar de nätuda verbalformerna, icke
uti sobi-da, sobi-dedmn, utan i sok-ida, sobidedum, ocb
förklarar belt enkelt -ida, -idedam för blotta ändelser. Nu fråga
vi också helt enkelt: om så vore, att -ida vore en blott
ändelse ocb ingenting vidare, hvarföre heter den då -idedum,
ocb icke blott -idum, i pluralis? Hvarföre beter sokjan i
præteritum conjunctivi sokidedjau, plur. sokidedtima, pcb icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
