Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
philosophie». Men den vigtig« skalden dem emellan ligger
ur förevaraode synpunkt deri, all det gudomliga* Banning för
de flesta mennisker meddelar sig ock skall meddela sig full*
eländigare, rikare, klarare, mera lefvande oek därigenom fif*
▼an sannare genom religionen fin genom philosophie». Oek
den kufvndsakliga brislen i all så kallad pkiloaopbiak religioo
ligger deii, alt den icke är en mensklig religion eller en
religion för menniskan; ty den User menniskan säsom blott
tänkande, och det är hvad menniskan aldrig blifver och ännn
mindre kan blifva än blott förestfillande ock åskådande. Ty
i föreställningen ock åskådningen fir tillika tanken; i dem ä*
således menniskan finna fullständigt menniska; men i den.rann
tanken firo föreställningen och åskådningen uppgångna och
försvunna: — i denna rena tanke har menniskan redan
abstraheret ifrån sig sjelf såsom menniska.
Konsten fir menniskan eller rfittare mänskligheten
nödvändig liksom Religionen fir det. Ty menniskan vill äfven
åskåda Idéen, det Gudomliga, alldenetund detta kan
uppenbara sig för henne genom åskådningen; bon vill göra det
emedan hon måste det, och hon måste det, emedan hon måste
allt som hon enligt sitt väsende kan, d. v. s. allt som
ligger inom hennes väsen och som måste göras gällande för
detta väsendes utveckling till förnuftig verklighet. Hon
underkastar sig så mycket heldre denna nödvändighet, som det
Gudomliga genom konsten uppenbarar sig för benne i en
form* hvarmed hon såsom naturväsen måste vara mest
förtrolig. Hon uppfattar detta gudomliga och eviga här genon^
sina yttre sinnen eller ställer det framför sin föreställning
genom phantasieu och dricker utan all möda i ymniga drag
af idéen* fullhet. Denna idéens yttringsform, såsom Skönhet,
är menniskan, såsom naturlig, så mycket kärare som den sjelf
fnuu är i viss mån naturlig eller innebär en reflex af det
naturliga. Menniskan såsom förnuftigt åskådande tillämpar
Idéens bestämningar redan på den yttre naturen, bvilken till
en viss grad är genomträngd af idéen och analog med denna.
Hon finner naturen sjelf i vissa af dess uppenbarelser skön,
Och i och ined det samma som bon är i stånd att betrakta
naturen ur denna synpunkt, har hon äfven, ehuru naturlig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
