Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sig, all i en, år 1856 utgifven, svensk språklära skalle
finnas följande roliga sannsaga: ”stundom äro dylika partiklar
sammansatta af ett substantiv och en annan partikel, t. ex.
Stundom af Stund och Om; Lagom af Lag och Om”*), eller
”Vissa andra geografiska namn hafva ingen annan ändelse, än
den bestämda, som ursprungligen och,väsendtilgen tillhör den(?),
t. ex. . . . Spanien, Polen, Preussen, Pommern **) . .
På denna ståndpunkt ungefär står språkkunskapen i allmänhet
i Sverige ännu, medan grannrikena göra jättesteg uti
densamma; Danmark för längesedan och nu äfven Norge. J.
Liffmans hårda ord om ”skammen alt af en utländning noclg^p
lära ■— vårt éget sprfik”***) äro ej heller nu betydelselpsa^-—
om man vill kalla en dansk eller norrman för utländning
då vi gå att anmäla ” Fom-Svenskans och Fom-Norskans
Språk-byggnad af P. A. Munch” såsom ett högst fortjenstfullt,
arbete, vittnande om en klar uppfattning samt en djup.
språkkännedom och lärdom i allmänhet.
Sedan författaren i företalet genom oemotsägliga bevis
titredt, att ordejt norrcenn är liktydigt med norsk, så att
tvisten härom kan anses vara afgjord för alltid, söker han göra
sannolikt, att Svear och Norrmän redan från urtiden bildat
tvä, visserligen nära beslägtade, men tillika inbördes
åtskilda y sjelfständiga stammar, samt slutligen ytterligare upplysa,
att benämningen ”Norröna” dels blifvit missförstådd, dels
ut–trängd af ”Isländska”, och att Norræna-literaturen på samma
sätt tillhör den Forn-Norska, som Nordamerikanska litera
-turen måste inberäknas under den Engelska, då Island,
likasom Färöarna, är en Norsk koloni. Den sista
framställpin-gen i synnerhet är skrifven icke allenast med ovanlig
klarhet, djup lärdom och segrande skarpsinnighet, utan äfven
med ett sådant lugn, en siådan värdighet och en sådan
högaktning för recensènten a. f-ll. •}•), att den nödvändigt måste
segra öfver fördomar och små lidelser. Att Norrmännen hafva
utgjort en sjelfständig stam med eget språk och egen
litera-tur, måste vara glädjande för hvarje sann skandinav och finna
i honom en ifrig försvarare, men ingen stickande motståndare;
inbördes högaktning, inbördes kärlek är hvad Skandinaviska
*) Dessa adverbier på om ära neml igen gamla dativ-fon&r^l
pfe-ralis, t. ex. lagom, af Fornsv. lagh n. pl., icke som nu f. a: at
laghmm enligt fag o. s. v.; dativen begägnadés i allmänhet der latinet
har ablativus. » *rr
**) Lån från Tyskan, der dessa ord naturligen förklaras på helt
annat sätt.
***) Anf. st. Förord.
f) Jfr N:o 4, 1848, i denna tidskrift.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
