Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tub ét en kéhöfm framför alU. Vid utvecklandet deraf, att
emellan 8venska och Norska dialekterna alltid linnes något
skiljaktigt, synes författaren varit mindre lycklig, M han sid. XV
eåsom bevis ibland annat åberopar benämningar på bårarter,
som i Svenskan betecknas med andra ord än i Norskan, t.
ex. lingon, hallon, smultron, hjortron, på Norska tytebær i
bringebær, jordbær, molter, såsom tydligt lika gamla och Kika
åkta i båda språken. Samma bararter betecknas äfven t
särskilda svenska landskap med särskilda benämningar, t. ex. lingon
(vaccinium vitis idæa) kallas också kröson, tyffling, linbär;
smnltron (fragaria vesca): jordbär, rödbär, snyttebär,
backbär, hättebär; hjortron (robus chamæmorus): snotter,
snötler-bär, molter, jolbär (a: jordbär), utan att någon deraf ville
eller kunde draga samma slutsats som författaren. Angående
äktheten^ så tyckes t. ex. tytebær vara ett lån ifrån danskan,
der denna bärart kallas Tyttebær (troligen en inkräktare ifrån
Tyskland, sammansatt ntaf plattyska erden Tütte (vårtan p&
bröstet) och ifeer, för att häntyda på bärens likhet med
denna; en dylik benämning år t. ex. i svenskan hättebär i
stället för smultron). Molter, som likaledes förekommer i
svenskan, heter på danska Multebær, på plattyska Mault-,
Molt- eller Multbeere ocb är sammansatt af Mault (mull;
tufva) och Äccr, emedan dessa bår växa på stora mossars
tufvor i norra Jutland och Norge. Ändtligen bevisa
bringebær (brink-bär o: hall-on) ocb jordbær (jordbär) just heller
icke mycket. Men saken i sin kelhet är så otvifvelaktigi
framställd och upplyst, att den gerna kan undvara denna
bevisning, utan att dess sanning derigenom rubbas på det
minsta.
”Alla språk måste anses såsom organiska natnrkreppar”;
säger den lärde Frans Bopp i sin Focalismus, ”som bildat
sig enligt bestämda lagar och utvecklat sig genom en
invärtes lifsprincip.” Ljudläran, deras kristallografi, år derföre
för all vetenskaplig språkforskning grundvalen, och
afvi-hande från Rask och följande den bana, hvilken aldra först
blef bruten af J. Grimm, den nya språkforskningens
skapare, bar författaren lagt denna grundval så, att
språkbyggnaden, han har uppfört, hvilar på ett hälleberg. Om vi våga
påstå författaren hafva gjort i Ljudläran och den derpå
hvilende verbalflexionen ett ganska betydande steg framom J.
Grimm, så frukta vi ingalunda hafva brustit i den pietet,
vi hysa för denne. Läsaren må sjelf öfvertyga sig oeh jäfva^
vårt omdöme, om han gitter. Lika förtjänstfull år hela Im
ran om Flexionen och Ordbildningen, Angående De vigtiges)
ste reglor ur Syntaxen kunUa vi endast beklaga att författarel^’ ^
Fa av. VU. Ä7.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
