Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
sut, böld. Sid. 155 §. 156 beter det: "(telativpartikeln er
é . . samman dragen med i/i till sarVi önskade att
författaren bår bade tillagt, all den i förbindelsen med sa på
runstenarna begagnas i relativ bemärkelse (som författaren
också har anfört sid. 141 sar o: han som; hvilken) eller också
promiscae med sa, t. ex, 1173*) . . . sun sin : sa fiol a . . .
1351 • . . kupon k trok. sa var tupr x i . . . 1457 . . • stm «
sin X sa var tupr x i . . . och 192 . . . sun g snialan { sa fa
X hit . . . 587 . . . fa|)iir * sin x sa^ x var x vistr . . . 608
. • . brupur sin sar varp tupr a . . . hvilket till och med
har undgått den lärda nch skarpsinniga runforskaren Pion
Magnusen, jfr Ant. Tidskr. utg. af det K. Nord. Old. Selsk.
1843—1845. Andet Hefte sid. 184 *). Sid. 147 yttrar
författaren om Glavendriipstenen på Pyen ”, . . pur vigi o: Thor
vige: alltså år inskriften hednisk.’* Vi tro icke så. På många
runstenar forekommer namnet både på den, som reste eller lät
resa stenen och på den, som ristade eller högg runorna. Vi vilja
af många exempel anföra två : 351. Forkupr : ank : Fuluki :
iitu : RISTA : runa : . . . Imfast RtSTl 552. : Ofaikr :
ok : Sikmar : ok : Fraibiarn : : RA IS TU . . . Irnfastt
z AUK : rtma^fy Den sista inskriften i synnerhet år
öfver-ensstfimmande med den på Glavendrupstenen : in Suti ra is t
runa fa pasi . . . pur viki pasi runa fa d. v. s. men Sote
reste dessa runor (o: denna runsten) . . . Tbor högg i dessa
runor. Då på runstenarne utom hiak åfvenledes förekommer;
hak9 hiu9 hiuk9 åtok, hik9 hiau9 iuk9 tak, iuh9 auk9 jfr
Üieterich’s Runensprachschatz s* v. Oaka9 så är det alltför
sannolikt att P\|{^| skall läsas +IH f »• • högg i, i
öfver-ensstämmelse med t. ex. 333 . . . ank i mirki d. v. s. högg
i märke. Pörsöker man tyda inskriften på detta sätt, så har
den just ej så mycket emot sig; men tyder man den deremot
med författaren, så står den enstaka der och stöder sig kan?
ske endast på den förlåtliga önskan, att kunna uppvisa en
runsten^ som bevisligen tillhör hedendomen. Skulle verkligan
hipi oeh »eke 4lPl ß|IDal på nämnde runsten; så år ändå
tydningen högg i troligen den sannolikare; ty bredvid ofvan
Upprepade former för hiak9 högg, kan man mycket gerna in*
rymma en plats åt uik9 såsom ett bredare uttal af hik eller en
förhuggning för |f)p, som tsein a: stein, ra. f. a. Sid. 141 anför
författaren runstenen på Hellestads kyrkomur i Skåne, på
hvilken förekomma dessa ord : . . . Af ti Tuka . . . sa fa hulan trutin.
1 de gamla Landskapslagarne finnes såsom fastställd form: Bipia
sva sssr gup hullan ok vatum sinum, som alltid förekommer i den
i *) Jfr Liljegrens Ron-Urkunder»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
