Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Af del i korthel anförda kan tydligen inses, att den
beskyllning för fattigdom, hvarmed mao vanligen bemantlar
©-bekantskapen med eller försummelsen af den Syriska
litteraturen, blott relativt och till en del är sano. Je anför man
den t. ex. med den mera utbildade och rikare Arabiskan, sä
blir visserligen fördelen på det sednare språkets sida.
Araberna voro ock, så länge deras kulfur stod på sin höjd, ett
herrskande folk, som fritt kunde vanda sina krafter hvart de
behagade. Icke så Syrerna. Nästan alltid i en beroende
ställning, kufvade och förlryckfe, saknade de hufvudvilkoret
för menniskoandens fullkomliga utveckling — friheten. Det
religiösa med vantro och vidskepelse blandade elementets
Öf-vervägande inflytande hejdade ock det vetenskapliga liftets
framgång. När allt detta oakfadt så mycket hlifvit gjord t i
flera riktningar för lärdom och kunskaper, kan man ej rättvist
tala om brist. Sakna vi i Syriskan bvad vi kalla behag i
stil, poesi i uttryck och tankar, så ersättes detta af andra ej
obetydliga fördelar, hvilka detta språk gifver oss. Det
förutan skulle Semitiska språkNtaromen högst ofullständigt varå
känd. Det är den förmedlande länken mellan Hebreiskan och
Arabiskan, löser otvunget en mängd svårigheter inom båda
språken, som annars säkerligen finge qvarstå, och låter oss
kasta lärorika blickar in i den dunkla verkstaden för
men-niskosnillets hemligaste verk — språket. Företeelser under
de sista åren tyckas gifva oss grundad anledning att formöda
både ett vexande deltagande bos all/nänheten för denna
så-länge vårdslösade litteratur, och möjligheten att föröka antalet
af de hittills nog inskränkta Syriska handskrifternas mängd.
Myckqt skall då ined tiden komma i ljuset, som kan
tillrättavisa det obilliga domslutet öfver litteraturens obetydlighet.
Sedan under en lång följd af år, med undantag af några
läseböcker, blott dä och då någon Syrisk skrift af mindre
omfång och hufvudsakligen tbeologiskt innehåll från trycket
utgifvits, kunna vi nu med glad tillfredsställelse emotse
början till en ny sakernas ordning. Sedan behofvet af en
förbättrad och fullständig upplaga af Barhebrœi Chronicon, hvars
första del ntgafs af Bruos och Kirsch år 1789, länge varit
insedd*), vände den redan nåmde Professor .Bernstein deråt
sin uppmärksamhet oeh siua krafter, och vann ändtligen det
år 1845 stiftade Deutsche Morgenländische Gesellschaft för sin
plans utförande. Då Hr Tullberg följande året reste tit med
•) Redan 1808 yttrade den bekante orientalisten Arnold härom
följande: ... ”Doleo et Abnlpharagii sortem, qna incomtior, quam par
«rat, horridiorque habita in publicam lucem prodire jassas est,”
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
