Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte III - Litteratur-Öfversigt - [17] Bergs-Collegii Underdåniga Berättelse om Förhållandet med Bergshandteringen år 1847; [18] Commerce-Collegii Underdåniga Berättelse om Fabrikernas och Manufakturernas ställning år 1847; [19] Commerce-Collegii Underdåniga Berättelse om Sveriges Inrikes Sjöfart år 1847; [20] Commerce-Collegii Underdåniga Berättelse om Sveriges Utrikes Handel och Sjöfart år 1847; [21] Rawert. Konungariket Sveriges industriella tillstånd år 1847
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
162
byggnader under K. Carl IX:s och Adolfs tid, aldrig
upp till 2000 marker, men ofta långt derunder. Men sedan
den utmärkte bergmästaren Georg Grisbach öfvertagit verkets
styrelse, ökades tillverkningen till omkr. 4000 mark, hvar-
jemte vindspelen begynte drifvas med vattenkonster, till be-
tydlig besparing i arbetskostnaden. Åren 1664—1674 steg
den ärliga tillverkningen till 3 å 6, ja ända till öfver 7 å
3000 marker, men sjönk derefter åter först till 5 a 4000
marker, och nådde under hela den så kallade frihetstiden ej
öfver 2000 mark. Under de sista 235 åren har den åter, i
följe af förbättrad arbetsprocess, blifvit betydligt uppdrifven
och steg åren 1842-—1847 i medeltal till 3,550 löd. mark.
— Verket har sedan år 1682 varit öfverlåtet till disposition
af bergslagen, som derför betalar ett slags arrende. Dess
vattentillgång beror på flera genom konst tillskapade eller
förstorade dammar och sjöar, af hvilka den största, Hallaren,
fått sin närvarande utsträckning medelst förening af nio smärre.
sjöar. — Tvenne ursprungligen till Dalelfven rinnande aflopp
för några af dessa sjöar hafva blifvit tilltäppta och andra
gräfda, för att leda vattnet till Sala. 5 ne
Af rikets öfriga gamla silfververk hafva Öster och Ve-
ster Silfberget tidtals varit försökta, men blifvit återigen
nedlagda, och af de under 1600-talet upptagna såsom Nasa-
fjell och Riedkevara i Lappska fjellen och Hornkulli
Vermland nådde intet någon betydenhet. Endast Hellefors
gör derifrån ett undantag, då det åren 1640—1660 gaf i
medeltal 1223 samt föga mindre några år mot seklets slut,
men har sedan den tiden ej lemnat någon egentlig afkastning,
ehuru det ej blifvit fullkomligt nedlagdt. Obetydlig afkast-
ning lemnar också Löfås gamla silfververk, beläget 5 mil från
Falun, hvarvid under året 1847 ingen smältning gjordes. Der-
emot har det vid Stora Kopparberget anlagda s. k. K. Gustaf”
HEs silfververk samma år lemnat 454 löd. mark, och det
år 1843 af Elzvik åter upptagna Guldsmedshytte silfververk
gaf år 1846 en tillverkning af 1428 samt följande året 1265
marker, och dessutom 646 skepp. bly. Af de båda öfriga
under sistnämda år begagnade silfververk hade Vermskogs i
vestra Vermland lemnat 383 löd. mark, men Bornshyttan i
Nya Hopparbergs socken knapt 14. Totalbeloppet för året
utgjorde 7,165 marker, hvilket betydligt öfverstiger de före-
gående årens (medium af åren 1835—1S47 gör 4074 mark)
o> och är det högsta som Sverige producerat sedan KH. Carl
Se XI:s tid.
i Bly förekommer vanligen jemte silfver, och i en betyd-
| 5; igt större qvantitet. Tillverkningen deraf, som under de si-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
