Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte III - Litteratur-Öfversigt - [23] Perlan bland Dagar eller Hvilodagens Välsignelse för de arbetande klasserna. Prisskrift författad af en engelsk Arbetares Dotter. Med en lefnadsteckning af Författarinnan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
184
drade och stärkta genom ett sanna! |
bryta de lagren. med sin n da. andliga kraft,
och öfver. de mmå vinna en seger utan blod, som på sam-
ma: gång: blefve en försoning. Sådan synes oss vara samhälls-
arbetets lön, som dock icke vinnes utan kärleksfulla mödor.
Sr ud har sjelf i sabbatens inrättning lagt ett grundakare
för len frihet som kristendomen tillförsäkrar oss. Det tunga
kroppsarbetet kan förslafva och brutalisera oss, de timliga
-Omsorgerna kunna omgifva vårt hjerta med sjeltviskhet såsom
med en isskorpa, men efter sex dagar bar slafveriet sin gräns,
och den sjunde förtrycker oss ingen makt på jorden: anden
är fri, och dess ändamålsenliga sysselsättning återställer i
förening med den kroppsliga -hvilan de slappade- muskelkraf-
terna. Söndagen är derföre, redan såsom en af Försynen
helgad - -hvilotid, ett palladium för den borgerliga. friheten, i
det den aktanket husbondemakten och skänker fysisk kraft,
kroppslig trefnad och rådrum till en allmän sinnets förädling
(sidd. 55, 56, 73, 74). Således är sabbaten redan välgörande
för den som iakttager dess yttre former, och förkattörionan
anmärker skarpsinnigt, att den i detta afseende är oersättlig:
Ty om också menniskovännen skulle vara i stånd att dagligen
skänka arbetaren till andlig förädling en eller ett par undan
arbetsslafveriet eröfrade timmar, hvilka garantier kan han er-
bjuda för en sådan anordnings bestånd? Men söndagen är
fridlyst. genom den gudomliga och menskliga historiens för-
enade vittnesbörd. De renaste bland förulidens religioner
hafva ’baft. en periodiskt återkommande hvilodag, och sjelfva
språken bibehålla uti söndagens beteckning ned det förnäm-
sta himlakroppens namn elt spår af dan. vördnad som man
redan i ålderdomen bar för veckans första dag, för perlan
af dagar,
SN Dock är det först genom kristendomen som söndagen fått
sin rätta betydelse såsom en fridens och kärlekens dag. Inga
TUmliga intressen, inga egennyttans kollisioner söndra på denna
dag. menniskor från hvarandra, och den. allmänna gudstjensten
förenar alla bjertan och röster till ett samljud, som bådar
frid på jorden.” Vi känna, i Guds tempel, att inför honom
äro vi alla lika, att hans nåd ej mätes efter rikedom eller
börd, och hvem skulle i förtviflan öfver de sex dagarnes ve-
dermödor kunna förgäta, att tröst och frihet nalkas honom
med sjunde dagens morgonrodnad?
Man kan se på familjens yttre belägenhet om de hålla
söndagen i belgd, säger vår författarinna, ST bon uppdrager
en de täckaste tafla af den ordning och trefnad, som äfven i
yttre måtto är fromhetens kännemärke. Man kan se på fol-
kr ristligt lif, genom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
