Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte IV - Malmström, C. G. Bidrag till den Svenska Kyrkoförfattningens historia under sjuttonde seklet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
208
bildning, för kyrkolagstiftningen oc "hela förvaltningen.
Också voro de verksammare biskoparne särdeles nitiska att
hålla prestmöten. Rudbeck höll sådana två gånger om året;
den ena gången särskildt med kapellanerna för att utröna de-
ras framsteg i studier. Ostraffadt fick ingen utan förfall vara
borta; man finner till och med (i Strengnäs stift)
stadgad som straff för förnyad försummelse. :
Den biskopliga -domsrättigheten hade visserligen genom
reformationen blifvit betydligt inskränkt, men ej alldeles upp-
hört." Derunder hörde naturligtvis sådana mål, som angingo
presternas- embetsutöfning; daröm? öfverensstämma Vesterås or-
dinantia 4327 och kyrkoordniogen. Men då man med rätta
fordrade, att presterna skulle föregå sina åhörare med-:en ef-
terdömlig vandel, således ej blott afhålla sig från sådana
brott, som kunde bestraffas enligt verldslig lag, utan ock i
allmänhet från allt, som kunde väcka förargelse, så var det
nödvändigt , att de skulle ställas under en särskild uppsigt,
så mycket mer som åklagaremakten den tiden ej var särdeles
verksam. - Derföre” var det vanligt, och äfven genom Articuli
Orebrogienses 1386 stadgadt, att ”Presternes aga i läron och
förargeligit lefwerne, som icke komme lagbooken wedh, så
och de saaker som samvettet tillkomma, skall kyrkiones för-
män vara förbehållit, tber öfver bandla och rätta, som the
tryggeliga villia till swars wara; och ther bafver Öfverheeten,
dör Hönnes Befallningzmän intet att skaffa medh:” Att pre-
sterna efter Vesterås riksdag 41527 ej mer voro frikallade
från att stå till rätta i brottmål inför verldslig: domstol; är
en känd sak; men likväl synes det hafva varit brukligt och
med: tidens "åsigter öfverensstämmande; att anklagelser mot
prestmän skulle först göras anhängiga i domkapitlet, eller åt-
minstone der anmälas, innan de af verldslig domare upptogos.
Detta yrkades ihärdigt af presterskapet och erkändes slut-
ligen af Christina i privilegierna. Förbrytelser af lindrigare
beskaffenhet torde i allmänhet hafva blifvit afdömda af dom-
kapitlen; "de straff, hvarmed presters fel: i embetsutöfningen
eller lefvernet af domkapitlet belades, voro afsättning för
alltid eller på kortare tid; böter och arrest i den s. k. ”prub-
ban.” > Äfven presters inbördes tvister, t.ex, om skuldfor-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
