Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte IV - Malmström, C. G. Bidrag till den Svenska Kyrkoförfattningens historia under sjuttonde seklet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
210
och hållet naturen af straff. Så betraktades den också af
svenska reformatorerna : och bibehöll an. ett. supplement
till det verldsliga straffet, ”efter iman ser : ].
det ofta-ligger nedre” och ”icke så bijter, somvel.behöffdes.”
; Derföre anbefalldes också: verldsliga embetsmän :
kyrkans förmän till upprätthållande af: kyrkotukten. De ka-
tholska penitenserna, såsom ”Piligrimsferder, item at man
skulle upptenda och: brenna liws för beläte, läsa rosenkran-
sar eller wårfru psaltare. ete.” afskaffades naturligtvis, och
penitentiarierna anbefalldes att ”så lagba -och empna thenna
pliehtena, at hon går twert emot syndenne, som bedriffuen
är”; fasta må kunna åläggas, Shvar: thet ellies är rätt fasta
och hålles utban wantro”, så ock ”vissa bönestunder”, ”item
almosegift och andra miskundsambliga gerningar”; likaså må
”kyrkan väl varda them på någhon tid förbudne”; men ”then
plieht, som baffuer medh sigh någhor stoor neso, -såsom är
stå naken för kyrkiodörene, item varda jernslagen, skall al-
lenast brukas til the groffua laster... ther them warder liffuet
benådt.” Så stadgar kyrkoordningen; i praxis synes man en
tid hafva betett sig strängare; erkebiskop Angermanni för-
farande på sin visitationsresa är bekant, och Upsala domkapitel
har dömt mången Utill risslitning vid en eller flera kyrkor;
böter till de fattiga, till sockenkyrkan eller till domkyrkan var
dessutom ett vanligt kyrkostraff, som helt naturligt uppkommit
af bruket att ålägga ”almosogift”; äfvensom att stå på ett sär-
skildt ställe i vapenhuset eller kyrkan, på ”pliktepallen” eller
”in loco peccatorum”, såsom det kallades. - Vid riksdagen i
Örebro 41617 öfverenskommo biskopar och superintendenter om
en lag, genom hvilken bestämda straff stadgades för vissa la-
ster och brott, och böternas storlek och användande fastställ-
des; på samma gång synes äfven risslitning hafva blifvit af-
skaffad, ty det svåraste straff som der omnämnes är att stå
framför kyrkdörren, med blottad rygg och spön i händerna.
| Bannlysning bibehålles i kyrkoordningen såsom det ytter-
+ sta kyrkostraffet, hvilket blott skulle användas, ”ther någor
bliffaer obotferdig, så at han tredskeliga föracetar alla Chri-
$steliga förmaningar, ty Contumatia, a är tredskheten och
Eölydnan är tben retta orsaken til banlysning.” Derföre skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
