Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte IV - Malmström, C. G. Bidrag till den Svenska Kyrkoförfattningens historia under sjuttonde seklet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
345
nes här ingenting om socknemännens valrätt. Vid Upsala
möte klagades mycket öfver den oordning , som varit med
pastoraters bortgifvande under den näst förflutna tiden, och
presterskapet beslöt, att ”till at utdela gälden, skulle alle-
nast stå uti Bispens och Capitlets råd”), "och inlemnade till
hertig Carl och sedan till konung Sigismund petitioner härom.
Men konungen i’ sin försäkring angående religionen gör ut-
tryckligt förbehåll både för patronatsrätten ck för konun-
gens rätt att stadfästa dem, som utnämdes till regala gäll;
för öfrigt åberopas i afseende på kyrkotjensters bortgifvande
både kyrkoordningen och Vesterås Ordinantia, ehuru deras
föreskrifter härom svårligen låta sig förena. Då lagstiftninger
i detta fall var så tvetydig, är det att förmoda, att tillämp-
vingen skedde olika på olika ställen och tider. Inom Upsala
stift synes, att dömma af dess domkapitels protokoller, van-
ligen så bafva tillgått, att då en församling blef ledig, dom-
kapitlet ditsände någon prest, ”att låta sig förhöra i försam-
lingen och. tala med gemene man”; förklarade församlingen
sig nöjd med honom, så undfick han fullmakt; men om söckadt
männen vägrade att emottaga honom eller uttryckligen be-
gärde någon annan, så begyntes underbandlingar mellan dem
och kapitlet, hvarvid kapitlet ej sällan genomdref sin vilja,
eller åtminstone ofta hindrade, att den af församligen före-
slagne fick tjensten, ett förfarande, som synes nog egenmäk-
tigt och hierarkiskt, isynherhet om det jemföres med kyrko-
ordningens klara erkännande af församlingens valrätt; men
kapitlet misstänkte vanligen i sådane fall några intriger från
den föreslagna prestens sida, och att sådana ej varit säll-
synta, är Klart af Carl IX:s yttrande, ”att den ene Prest-
mannen stämplar efter” den andres lägenhet, såsom den onde
efter själen.” Kapitlet synes i allmänhet hafva velat fasthålla
ålder och meriter såsom den förnämsta befordringsgrunden,
dock framskymta stundom andra, bland hvilka omsorgen alt
39
genom den nya presten ”conservera” företrädarens hus, redan
vid denna tid någon gång förekommer.
>=) Relation om Ups, Concilio hos Loenbom Hist, Märkv. I. 144. S
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
