Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte IV - Malmström, C. G. Bidrag till den Svenska Kyrkoförfattningens historia under sjuttonde seklet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
216
Carl IX; en sträng ordningsman: allmänhet, och: möj-
ligen genom: sina calvinistiska åsigter mindre benägen för
biskopsmakten, ville taga i egen band utdelandet af pastorater.:
Han beskyllde nemligen biskoparne, att de ordinerade alltför
många prester (en besk yllajng som också hördes vid Upsala
möte), och att de sedan utdelade prestgäld efter passion och
väld och icke efter lärdomen, hvarföre han påbjöd, att det
icke skulle vara dem tillåtet att utdela vakante pastorater
efter. deras eget godtycko, utan socknemännen skulle först
med sitt samtycke bifalla den, som biskopen dertill: förordna
ville; hvilken sedan med. deras bevis derom skulle söka ko-
nungens konfirmation; och biskoparne skulle ej hafva rätt
att ordinera några prester utan konungens vetskap och sam-
tycke. Härigenom gjordes i sjelfva verket alla pastorater till
regala, ty enligt gällande stadgar var konungens rätt vid re-
gala gäll ingen annan, än att stadfästa dem, som af biskopen
och menigheten voro utkorade, ehuru af denna konfirmations-
rätt ofta blef omedelbar utnämningsrätt. Men vid Gustaf
Adolfs tbronbestigning unpphäfdes detta Carl IX:s påbud, och
biskoparne efterläts deras ”tillbörlige laghlige macht och myn-
digheet till att ordinera prester, och them medh Församblin-
genes samtyckie till gälder sättia”, och skulle ingen bädan-
efter behöfva konungens konfirmation på sitt pastorat, ”un-
dantagandes the Hulda dden som man menigt Beneficia re-
galia kollar.” ;
Men angående antalet af sådane gäll och uppkomsten af
konungens. utnämningsrätt till dem, var man ännu ej enig.
Under tvisterna om generalkonsistorium blef äfven fråga här-
om. Honungen förklarade sin rätt såsom ett speciale jus pa-
tronatus; presterna ville ej veta af något. sådant, ”ty det äbr
en Papistisk Stadga”, utan påstodo, att förklaringen endast
vore att söka deri, att det af politiska skäl vore nödvändigt
för öfverheten att veta, hvem som förordnades till större
pastorater i städer och på landet, biskopsdömen, superinten-
dentier o. s. v. Således skulle tillsättandet af dessa pasto-
rater blott derföre varit underkastadt en närmare tillsyn af
öfverheten, emedan de voro af större vigt och betydenhet.
Denna åsigt synes så till vida vara sann, som år 1527 pre-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
