Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte IV - Malmström, C. G. Bidrag till den Svenska Kyrkoförfattningens historia under sjuttonde seklet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
217
laturer, kanonier, prebenden, och år 1594 stadspastorater
hänfördes under denna regel, utan att någon rättsgrund der-
till uppgifves, och tydligen af intet annat skäl, än att de
voro vigtigast. Deremot gäller det visserligen om andra pa-
storater, att de voro regala till följe af konungens patronats-
rätt. - Flera gånger var fråga om att upprätta förteckning på
de regala gällen"), en sådan inlemnades ock af presterskapet
vid riksdagen 4660, upptagande 75 Söstorater; men blef ej
af konungen bekräftad.
Patronatsrälten, redan omtalad i I sås slägarder är i
kyrkoordningen icke närmare bestämd, ehuru möjligen i förbi-
gående antydd ""). Enligt kanoniska lagen tillkom denna rätt
dem, som skänkt tillräckligt jordagods till kyrkans underhåll
eller uppbygt densamma, och öfvergick på deras arfvingar:
Men efter reformationen begynte adeln i allmänhet att egen-
mäktigt tillsätta prester i de församlingar, der de bodde, hvil-
ket framkallade ett förbud af Johan HI och på Upsala möte
ej undgick klander. Det gick här, såsom i andra delar af vår |
historia, att den rättighet, som ursprungligen varit allas, blef
en uteslutande företrädesrätt för adeln. Det hade varit alla
socknemännens rätt att välja prest; men böndernas rätt iakt-
togs icke, hvaremot adeln skyddade och utvidgade sin. I Si-
gismunds försäkring för adeln heter det, att adeln skall njuta
jus patronatus., ”och dbhe sampt med Sochnemännen deres frije
Ryrckeherde wabl effter lagen”; här står således visserligen
adeln i främsta rummet, men jemte dem erkännes dock ännu
de öfriga socknemännens rätt. Deremot i Gustaf Adolfs adels-
privilegier fingo alla adelsmän jus patronatus i de socknar, der
de bodde. Visserligen förutsätltes äfven här möjligheten, att
de öfriga sockneboerne ej vilja underkasta sig adelsmannens
val, i hvilket fall; liksom då flera inom samma församling
boende adelsmän ej kunde komma öfverens om valet, biskopen
skulle dömma dem emellan, men ingen kyrkoherde kunde dock
+) K. Gustaf Adolfs konungaförs. hos Stiernman RdB, Instr. för
Gen. Cons, 1623 8. xviu hos Thyselius Handl, till Sv. Kyrkans och
Lärov: Hist, Res. på Prest, Besv. 4668, Stiernman. =
=> 5 Orden ”Stundom kallar han (Gud) tbem (predicare) genom
Församblingena eller någor hennes ledamot” synas syfta derpå.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
