Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte IV - Malmström, C. G. Bidrag till den Svenska Kyrkoförfattningens historia under sjuttonde seklet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
"218
tillsättas mot en: sädelunnns samtycke; och då jatet exempel
är bekant, att ofrälse socknemän kullkastat det val som adeln
gjort, hade. adeln i sjelfva verket nu tillvä t sig den rätt,
som varit allas. Dock skedde detta ej utan Tifliga klagomål
från. presteståndets sida; som oupphörligt begärde att par
tronatsrätten skulle återföras inom sina urspruogliga gränsor;
äfven Gustaf Adolf ansåg adelsprivilegierna i denna punkt be:
höfva inskränkas, och till och med några bland de förnämsta
af adeln medgåfvo, att presternas ördika ej var obillig; men
likväl skedde ingen förändring. Det enda försök, som vi sett,
alt genom bevis försvara adelns patronatsrätt, bhvilar på en
lika farlig och lös grund: som deras försvar för sin rätt till
de afsöndrade kronogodsen: det heter nemligen, att konungen
eger jus patronatus i alla församlingar, emedan grunden, hvar-
på kyrkan är bygd, tillhör bonom, och kyrkan är bygd af
hans undersåter; men att konungen efterlåtit åt frälsemännen
att utöfva denna konungens rätt i de församlingar, der de
äro boende. Hela detta resonnement är så svagt, att det al-
drig kunde få någon slags officiel natur.
En naturlig följd af dessa stridiga anspråk, biskoparnes
och adelns, hvilka hvar för sig till sitt stöd kunde åberopa
olika stadganden, var, att oredor ofta skulle uppstå vid pa-
storaters bortgifvande, Man har exempel på att församlingar
i följd deraf varit utan kyrkoherde i tre år; och ofta måste
regeringen lägga sig uti saken. Men det var ej nog dermed,
att adeln tillsatte prester i de församlingar der de bodde;
1
de begynete äfven att blanda sig i andra pastoraters tillsät-
tande, förmedelst rekommendationsbref till biskoparne; och
om också sådana bref från enskilde adelsmän kunde hafva
varit af mindre betydenhet, så var det dock ej så lätt att
lemna dem utan afseende, då de kommo från ett riksråd, en
riksförmyndare eller en kunglig person. Att unga prester på
på sådant sätt föredrogos äldre och mera förtjente var van–
ligt, och det finnes exempel, att prester, som för brott blif-
vit afsatte, genom dylika beskyddare, trots biskopens och för-
samlingens ’motstånd, tillsattes till redan bortgifna gäll. Det
var brukligt, att särdeles den högre adeln bade egna bus- el-
ler såsom de. den tiden kallades -hofpredikantie hvilka inom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
