Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte IV - Litteratur-Öfversigt - [31] Törnrosens Bok eller Fria Fantastier, berättade på Jagtslottet hos Herr Hugo Löwenstjerna, Imperial-oktav-upplaga. Första och andra delen; [32] Almquist, C. J. L. Monografi, samlad och utgifven för att lätta öfversigten och bedömandet af vissa bland tidens frågor; [33] De Dödas Sagor. Med ett föregående bref om den Skandinaviska Nordens betydelse för Europas Fornhistoria. Af Författaren till Törnrosens Bok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
226
Frans Löwenstjerna:: idéer äro visserligen vackra, men de fly
såsom dimmor undan vår omfamning och stirra på oss med en
egen hemskhet ur sina klara, affektlösa ögon: och vi hygga
-på detta omdöme en åsigt om poesi i sak, som går I
författarens. Afven han vill det verkliga, och vi tro
Chan, att ”den högsta skönhet och underbarhet just befinner
sig i menniskan och Guds skapade verld omkring: henne”;
emedan Guds högsta för oss fattbara handling af nåd och all:
makt just faller inom menniskohistorien. Men på samma gång
som vi i menskligbeten, eller med andra ord 1 historien, finna
skönhetens högsta uppenbarelse, alldenstund vi på hvarje af
dess blad spåra Guds finger, såsom en personlig och kärleks-
rik försyn; på samma gång måste Vi på det eftertryckligaste
protestera mot all skönhet, hvilken ej såsom skönhet kan fattas
af hvarje menskligt sinne. ”Så jag målar, ty så det roar mig
att måla”, är hvarje romantisk skolas lösen. Så jag målar,
ty så jag måste måla, är lagen för den konstform, för hvilken
romantiken redan är fallen och måste ännu ytterligare falla.
När Törnrosbokens författare bygger verlden af tårar och
löjes så är detta visserligen poesi, men ingen allmängiltig;
ty man kan lika poetiskt bygga den af kärlek och hat eller
af hvilka sedliga motsatser. man behagar, och den himmelska
diktens char (Imperialboken sid. x) är ej nog starkt bygd för
att öfver bråddjupet bära någon utom skalden; Och att sam-
manställa fakta, som ligga årtusenden ifrån hvarandra och deraf
måla. bilder af en gifven tid: — detta kan visserligen vara
skönt, men blott för en eller några, medan alla öfriga måste
fatta det såsom en sublim galenskap. Låtom oss se ett exempel
ur Törnrosens Bok (imp.-uppl. s. 250): ”När Brahmas ankängare
nedgingo från Himalaya och intogo landet kring Ganga, an-
föllo de alla; som icke trodde likt dem. Sådana äldre folk
kallade de orena (Asuras), såsom Rakschas, Jainas, Parias;
och deras andar skulle aldrig inkomma i Indras bimmel.” +).
Med samma rätt kunde vi på följande sätt skildra Asarnes
uppträdande i Norden: När Theismens anhängare nedgingo
+) Till deras tjenst, som ej känna resultaterna af de nyaste under=
sökningarna öfver Indiens historia, nämna vi följande. Brahma var en
philosophisk och ingen folksgud, som uppkom långt efter den vediska
tiden, Det indiska kulturfolket kom öfver Indus och bodde i Penjab
till ex början. Rigveda känner ännu ej Ganges. Jaina är en philo-
sophisk skola under medeltiden. Asura är det gamla namnet på Gud;
först i sednare tider, när den brahmanska dogmen blef fullkonstruerad ;
började det betyda kättaregud eller demon. Pariah är ett europeiskt
namn på såkallade orena eller blandade kaster, och har intet att göra
med Paharia, den ädlaste af urinvånarstammarne, som har sin bostad i
öfre Vindbya, | NNE
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
