Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Häfte IV - Litteratur-Öfversigt - [31] Törnrosens Bok eller Fria Fantastier, berättade på Jagtslottet hos Herr Hugo Löwenstjerna, Imperial-oktav-upplaga. Första och andra delen; [32] Almquist, C. J. L. Monografi, samlad och utgifven för att lätta öfversigten och bedömandet af vissa bland tidens frågor; [33] De Dödas Sagor. Med ett föregående bref om den Skandinaviska Nordens betydelse för Europas Fornhistoria. Af Författaren till Törnrosens Bok
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
252
att i yttre måtto.” genom den” sekonoriis
sätta qvinnan i oberoende, så att hor
gas till eller afhållas ifrån äktenskaps i de, har visserli-
gen sin grund, och den lagstiftande makten har också sedanr
dess undanröjt ett par af de hinder som inskränkte qvinnans
borgerliga frihet. Men då han inskränker sig till den borger-
liga friheten stannar han här, såsom öberadllt, på halfva vä-
gen, under det han i ett annat afseende förlöper sig i en
doktrinär ytterlighet. Det första felet ligger deri, att den
blotta personliga sympathien, den subjektiva böjelsen, är un-
derkastad oberäkneliga omstämningar och förändringar, såsom
ock i den bekanta fortsättningen af Det går an blifvit på ett
segrande sätt ådagalagdt: och det Vvigtigaste är ändå, att äf-
ven den varmaste Personliga sympathi endast alstrar en annan
liderlighet under ett heligt namn, hvarhelst den ej adlas af
viljornas öfverensstämmelse i praktiskt sedliga syften. — Det
hör till saken att monografiens: författare skulle så fullkomligt
missförstå I. Hwasser, den enda af hans antagonister, som i
sin skrift om äktenskapet fattat denna vigtiga punkt i ögon-
sigte. — Den doktrinära ytterligheten åter ligger deri, att
han fordrar statsmaktens direkta ingripande till osedliga före-
ningars förekommande eller upplösning. Den fria staten kan
blott gifva sina medlemmar frihet att lefva sedligt, icke tvin-
ga dem dertill. Och utan att neka, att kontrahenterna under
vissa omständigheter böra ega rätt att upphäfva en illa sor-
terad och derigenom osedlig förening, måste en hvar häpna
öfver ett yrkande, att staten skulle uppträda och statuera ”nöd-
vändigheten af någon sympathetisk kärlek i andlig måtto ma-
karna emellan ,- såsgin enda conditio sine qua non för äkten-
skapet.” (Monogr. s. 297). Vi erinra oss visserligen, att Sue
en gång föreslagit ett spionerisystem på dygden, för att hin-
dra den att bli obemärkt och ointresserad; men en mera ur-
sinnig idé att. förslafva sedligheten under älalmalfen peda-
gogiska ferla kunde väl aldrig hafva blifvit ett rättmätigt före-
mål för satirens- gissel, och den påminner på ett underbart
sätt om Ormudz”- -Gatugångsreglemente.
= ”Det går an” har fått sin dom; den var sträng och äf-
ven rättvis, i trots af de välmenta bevekelsegrunder, som vi
ej misskänna hos dess författare. Men huru kunde ban också
vänta en blidare? Han slutar som vanligt med ett dominant-
ackord, som öfverlåter åt läsaren att fortsätta i bvad tonart
han behagar; han vill nedrifva en institution som ban anser
för skadlig, men springer lik en skrämd skolgosse, när första
stenen börjar lossna. Och det aldravigtigaste: han börjar
denna strid emot en lefvande inrättning, medan ban låter
ka lagstiftningen, för-
ej af nöd skulle tvin-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
